Somebody's Heartbreak - del 3

I denna del finns det med en låt som ni måste lyssna på. Det är ganska viktigt för att förstå  budskapet och storyn. Något ni bör tänka på det är att inte bara lyssna på låten utan att förstå den, leva er in, lyssna på texten och sett er in i situationen låten spelas i. Jag kan avslöja att i detta fallet är det Harry som spelar en låt för Sherrie så jag ber er att koncentrera er, se Harry och Sherrie framför dig, bygg upp en miljö.
 
 
Förra veckan

-          What did you write about? Frågade jag med fundersamma ögon.

-          Well…. Ehm do you really want to know? sa Niall.

Jag signalerade ett “ja” med mina ögon och nickade även med huvudet.

-         I wrote my song about my girlfriend who still lives in my homecountry Ireland.

 

Harrys perspektiv 

Matte måste vara det tråkigaste ämnet som finns tänkte jag för mig själv medan jag lade ner huvudet i bordet och använde skrivhäftet som kudde.

-          wake up, sa Mrs.Rosefelt med en sträng ton.

Jag hoppade upp på stolen och återvände till mitt arbete.

Jag kollade på klockan och såg att det endast var fem minuter kvar på lektionen. Det var bara att stå ut.

 

Klockan ringde och jag gick mot mitt skåp.

Jag såg inte riktigt fram emot att prata med Sherrie som säkert skulle dyka upp när som helst. Jag var fortfarande lite sur för att hon lämnade mig och allt hon nu tänker på är den där killen hon träffade under sommaren…..

Jag såg Sherrie komma från den södra korridoren. Jag funderade på om jag snabbt skulle springa iväg eller om jag skulle stå kvar och försöka bli osynlig.

Sherrie kom och sa ingenting till mig. Hon såg riktigt sur ut. Hon öppnade sitt skåp, tog ut sin väska och stängde skåpet med en smäll.

Vad tusan är det med henne, tänkte jag. Vad har jag gjort nu?

Jag förstod att jag kanske överreagerade lite och beslöt mig därför för att springa efter henne.

-Sherrie, ropade jag så att det ekade i hela korridoren.

Hon vände sig inte om, hon bara fortsatte att gå mot dörren.

Jag sprang fram till henne och tog tag i hennes arm.

-          Hey what’s up with you? Sa jag.

-          Like you care, sa hon surt och öppnade dörren och mötte skolgården.

-          Ofcourse I care. I admit, I was over reacting and I’m sorry. I’m happy you met that irish guy Niall again. Jag ljög mig blå om hela ansiktet.

-          Don’t mention his name one more time, sa hon och sprang sedan iväg ifrån mig.

Jag kände mig helt övergiven där jag stod på skolgården. Skulle jag gå in och fortsätta skoldagen? Skulle jag leta upp Niall och fråga vad som hände? Skulle jag åka hem till Sherrie och reda ut detta eller skulle jag bara åka hem till mig själv?

Jag bestämde mig för att gå tillbaka in till skolan och i korridoren stötte jag på Mr Adkins.

-          Hey Mr Adkins, can I please see the song Sherrie wrote?

-          Well I guess you can, come with me, sa han lika vänligt som vanligt.

Han låste upp musikrummet och tog fram en pärm och slog upp bokstaven “S”, som i Sherrie.

-          Here you go, sa han och tog ut Sherries låt ”Love I’ve found in you”

-          Thank you, sa jag och satte mig vid bordet.

Mr Adkins lämnade rummet och lämnade pärmen på bordet.

Jag läste igenom texten. Allt handlade om Niall. Det var inte världens roligaste läsning.

Jag hade aldrig sagt något till henne och jag kommer verkligen inte säga någonting nu men jag har alltid haft några små känslor för henne. De kommer och går men hon är mig bästa vän. Man har inte ett kärleksförhållande med sin bästa vän sedan fyra år tillbaka.

Jag bestämde mig för att sätta tillbaka låten i pärmen.

Jag satte den bakom S och stängde nästan pärmen när jag kom på att jag även kunde läsa igenom Nialls låt.

Självklart skrev han en låt om henne också men jag bestämde mig för att läsa den i alla fall.

Jag slog upp bokstaven N för Niall och tog ut hans låt som hette ”girl at home”.

Skum titel för någon man träffat på en camping och bor på varsin sida av jorden tänkte jag.

Jag läste igenom texten och förstod ingenting. Hade Sherrie följt med Niall till Irland? Det hade hon aldrig sagt till mig.

Jag fortsatte läsa och när jag kom till bridgen av låten förstod jag. Jag förstod varför hon var så arg.

Han hade en flickvän hemma på Irland och Sherrie trodde att han hade något för henne.

Jag fick snabbt en klump i magen. Jag tyckte så synd om henne. Hur ska jag göra henne glad igen?

Hon vill inte prata med mig, så jag antar att jag får prata med hjälp av musiken. Det brukar alltid funka. Sherrie brukar själv använda sig av låtskrivning när hon har problem.

 

Sherries perspektiv

 

Jag har nog aldrig känt mig såhär illa. Jag hade skämt ut mig totalt inför Niall.

Och det faktum att han hade skaffat en flickvän sedan vi setts senast. Det här är ju sanslöst.

Jag kastade av mig väskan när jag kom innanför dörren och gick till mitt rum för att spela lite på mitt nya piano och förhoppningsvis kanske lyckas få ut en låt ur mig.

Det knackade på dörren. Jag hade ingen lust att öppna men ifall det skulle vara något viktigt så gick jag ner för trappan och öppnade dörren.

Det var Harry. Jag bestämde mig för att inte släppa in honom men han insisterade.

-          I got something for you, sa han och sprang upp till mitt rum.

Jag hade inget annat val än att följa med honom upp.

Han tog min gitarr och sa att han hade skrivit en låt som han ville ha min åsikt om.

Jag ville inte såra honom men ärligt talat orkade jag inte lyssna på ännu en av hans akustiska låtar. Visst de var ofta han skrev bra låtar, men jag var inte på humör nu.

-          I wrote this one for you Sherrie so please, listen to what I have to say, sa Harry.

Jag satte mig på sängen och lyssnade på Harrys gitarrspelande och sång.

Jag var så glad. Hur kunde jag stöta bort Harry på det viset? Han har alltid funnits där för mig.

Jag gav honom en lång kram och frågade om han hade lust att beställa hem en pizza, sätta på oss mysiga kläder och se på några bra filmer.

-          I’d love to, sa Harry glatt och tog fram sin iPhone för att slå numret till Pizzerian och be dem komma över med en pizza.

10 minuter senare hörde vi dörrklockan ringa. Jag hade precis fått på mig min två storlekar förstora onepiece och Harry letade efter sina kläder som han glömt bort vart han förvarat dem. Harry sov ofta över och hade därför ofta kläder här så att han slapp ta med en väska varje gång.

Jag sprang mer för trappan och öppnade dörren.

-          A pizza for Harry, sa en kille med keps.  

Det var inte sant. Just när allt blivit bra igen så dyker han upp igen.

-          I’m Harry, skriker Harry medans han springer ner för trappen.

-          Do I know you from somewhere? Frågar Harry pizzabudet.

-          I don’t think so, bye, sa pizzabudet och sprang iväg från min dörr.

-          I promise you, I know him from somewhere, sa Harry med en fundersam och övertygande ton.

-          Well, that was the guy you would cry together with me over.

-          Niall? Sa han förvånat

-          Yes, Niall. Sa jag med en sorgsen ton.

Harry ställde ifrån sig pizzan han höll i och drog in mig i hans famn. Han höll mig nära och hårt.

-          I’m here for you Sherrie, I always will.

 



» Bella

jättebra! :) när kommer jag in? kram! xx

Svar: I del 4a :)
Emma Kvarnström

2013-02-25 // 18:07:57
» Bella

ok :) xx

2013-02-25 // 19:22:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback