Somebody's Heartbreak - del 6

 
Förra veckan

- Harry, sa hon till mig.

- Yes.

- I’m really sorry about all this, I most be very annoying and I really don’t want to be, so I was wondering if maybe you and I could go on a trip someone, just you and me.

- Sure, what do you have in mind? Svarade jag

- I was thinking Los Angeles.

Jag blev chokad, jag trodde hon menade att vi skulle till hennes stuga i Tennessee eller något, men ända bort till Californien hade jag inte räknat med. Vad vill hon göra där?

- I just booked two flight tickets so I hope you can tomorrow.

Jag kunde ju självklart inte saga nej. En resa till Los Angeles. Bara jag och Sherrie. 

 

Sherrie’s perspektiv

Jag hade verkligen sett fram emot den här resan ända sedan Harry gick med på att följa med.

Nu satt han i sin bil utanför mitt hus och väntade på mig. Planet skulle lyfta exakt klockan 12. Nu var klockan 11.

- I’m leaving for L.A now, take care, sa jag till min lillebror och min pappa som stod och lagade frukost i köket.

- Bye, sa de båda med munnarna fulla av bröd.

Jag öppnade dörren och gick ner för den lilla trappan tillsammans med min handväska och resväska.

Harry klev ur bilden och hjälpte mig att lägga väskorna i bagaget.

- Why won’t you tell me why we´re going to LA? I have a feeling it’s something more then just some fun days off, sa Harry när han placerat sig framför ratten och startat bilen.

Jag bestämde mig för att ignorera frågan och satte istället på mig mina solglasögon.

 

Vi hade varit uppe i luften i över en timme nu. Jag satt och lyssnade på musik från min iPod och Harry surfade runt på facebook.

Det var ungefär tjugo minuter kvar tills vi var framme på LAX och vi båda började bli rastlösa.

- Please take your seats and make yourself ready to land in Los Angeles, sa en kvinnlig röst från högtalarna.

Jag satte på mig säkerhetsbältet och sträckte på ryggen. Jag gillade inte landningar, jag fick alltid så ont i magen. 

Hela planet dunkade till när hjulen nuddade marken.

”äntligen” sa jag för mig själv.

Jag tog av mig säkerhetsbältet och reste mig från stolen.

Harry gick framför och var den första som fick se solskenet som Los Angeles välkomnade med.

- What a perfect day, sa vi båda medan vi gick av planet. När vi satte våra fötter på marken av Los Angeles så frågade en man med pilotglasögon vilket nummer vi hade på våra väskor.

- Four, sa Harry och tog fram en liten lapp med bevis ur fickan.

Mannen lyfte upp våra väskor och gav dem till oss.

- Thank you, sa vi och gick emot utgången.

Det var en otroligt fin dag. Solen sken, palmernas blad susade lite lätt med hjälp av vinden och alla människor var så trevliga.

Jag hade fortfarande inte berättat för Harry vad jag hade för planer här i LA, men jag bestämde mig för att göra det över en trevlig fin middag. Självklart skulle jag bjuda honom på något gott.

Vi hoppade in i en taxi som körde oss hela vägen fram till vårt hotell inte lågt ifrån Venice beach. Harry gav chauffören en 10 dollars sedel och tackade så mycket för skjutsen.

 

Niall’s perspektiv

 Jag undrade vart i världen hon var. Jag har inte sett henne i skolan sedan innan helgen. Varför var Harry tvungen att komma just i den stunden jag äntligen hittade modet att berätta sanningen för henne? Hjälp vad sur jag blir på honom. Förresten har jag inte sett honom heller. Jag slår vad om att han bjudit henne på en resa till Florida eller något för att komma bort från mig om min sorgsna dragningskraft.

- How ya doing Niall, sa mr Adkins med sin söderaccent och lade sin hand på min axel.

- I’m fine I guess, I’m trying to write a good song but I don’t think I'm good enough yet.

- You’ll get there, I promise, sa mr Adkins tröstande.

Självklart hade jag skrivit några låtar innan jag flyttade hit och började på den här skolan, men jag tog det inte så allvarligt som nu. Nu får jag ju till och med betyg på dem.

One day you will” hette låten jag höll på att skriva. Den var inspirerad av Sherrie.

Jag slöt ögonen och tänkte på när vi träffades för första gången. Jag, mamma, pappa och min äldre bror spelade minigolf på campingen i Arkansas och Sherrie satt på en bänk två meter ifrån och surfade på mobilen. När jag skulle putta bollen i hålet så tappade jag koncentrationen på grund av hennes fina hår som blåste i vinden. Det ledde till att bollen träffade henne på benen. Jag var tvungen att be om ursäkt men min mamma tyckte inte det var nog. Hon sa att jag skulle bjuda henne på en glass. Självklart tyckte jag det kändes lite för överdrivet, men hon var riktigt snygg och jag hade inget emot att få reda på hennes namn.

Efter den lilla dejten lade vi märkte till att vi var väldigt lika. Vi hade samma intressen och vi båda ville göra mycket med våra liv. Vi var uppe hela nätterna och hittade på allt från att gå vanliga promenader till att hoppa från klipporna ner i vattnet.

Vi hade vår första kyss på en av studsmattorna på lekplatsen där vi en natt bestämde oss för att sova. Jag minns det som det hände igår. Hennes kläder, hennes ansiktsuttryck och alla hennes ord hon viskade i mitt öra.

Varför var jag tvungen att säga vem jag skrivit min låt om? Om jag bara hade hållit tyst så kanske vi i alla fall hade varit vänner idag. Nu har jag förvandlats till ett riktigt monster i hennes ögon. Hur ska jag fixa det här?

 

Harry’s Perspektiv

 Vi hade redan spenderat över fem timmar på Venice beach, men nu började det bli dags att dra sig tillbaka till hotellet. Sherrie hade bokat ett bord på en fin restaurang till klockan sju. Jag kunde ju inte gå dit i badbyxor och solglasögon, jag var tvungen att ta en snabbdusch och sätta på mig något mer stiligt. Jag hade packat med en outfit som skulle användas ifall ett sådant här tillfälle dök upp.

 

- Are you ready to leave, hörde jag Sherrie säga från hallen.

Jag var absolut inte klar, jag hade precis kommit ur duschen och letade efter en handduk att torka mig med.

- I’ll be right there, wait for me in the bar, ropade jag från badrummet.

Jag hörde hur hon stängde igen dörren. Nu hade jag bråttom.

Jag lånade Sherrie’s hårtork för att det skulle gå lite snabbare. Jag hade sedan i lite gelé så att jag inte skulle gå runt med världens affro hår. Nu var det bara att snabbt sätta på mig jeansen och den blå skjortan jag lagt på sängen utanför.

Jag tog kortet som låg på bordet vid soffan och tog sedan hissen ned till lobbyn där jag hoppades att Sherrie stod och väntade. Det gjorde hon.

Hon såg riktigt bra ut. Hon hade lockat sitt hår och bar en fin lila klänning och ett par svarta högklackade skor.

Vi bestämde oss för att gå till restaurangen istället för att ta en taxi. Det var fortfarande varmt ute och gågatan var full av människor som gick åt alla möjliga håll.

Det var ett stort antal killar som visslade när de lade sina ögon på Sherrie. Jag såg hur hon njöt av uppmärksamheten. Jag därimot tyckte inte det var lika kul. Det var några tjejer som hade spanat in mig också, men allt jag ville var att Sherrie skulle göra det. Men antagligen var hon inte redo att släppa Niall än. Jag var helt enkelt tvungen att ge henne lite tid.

När vi efter femton minuters promenad hade kommit fram till restaurangen beställde vi mat och placerade oss vid ett bord längst väggen.

Sherrie hade fastnat med blinken på hennes vattenglas.

- What are you thinking of? Frågade jag.

- Nothing really, sa hon och sträckte på ryggen.

- It’s okay if you want to talk about Niall, I think you need to let some of it out.

- Maybe, sa hon tveksamt.


 Nu vill jag ha lite mer respons, säg vad ni tycker!
Både bra och dåliga saker är välkommna. Läser ni ens novellen?


» Bella

jättebra! :) längtar till nästa! :) jag läser den! :) kram! xxxx

2013-03-18 // 18:59:59

I read it

2013-03-18 // 19:33:38
» Leen

Jag läser den och den är MYCKET bra. Det är mitt favorit-novell :)

Svar: Aw vad roligt att höra! :)Tack så mycket för att du läser den.
Emma Kvarnström

2013-03-18 // 19:46:57
» Leen

Varsågod ;D

2013-03-19 // 06:57:42

det tar ungefär 9 timmar att åka till Los Angeles.
Tänkte bara på det eftersom att du skrev att det bara tog 1 timme och 20 minuter

Svar: men det utspelar sig från amabama i USA och därifrån tar det 1 timme och 45 minuter. :)
Emma Kvarnström

2013-03-19 // 16:15:45

Okej, tyckte väll att det tog lite väl kort tid. :)

Svar: Haha ja, det var lite väl stor skillnad ;)
Emma Kvarnström

2013-03-19 // 18:17:06
» Julia

Såklart jag läser! Den är super! :D

Svar: Vad trevligt :) Tack så mycket.
Emma Kvarnström

2013-03-20 // 07:48:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback