Perrie Edwards
Hela namnet Perrie Louise Edwards
Född 10 Juli 1993
Ålder 19
Längd 168cm
Vikt 54kg
Shoe size 39
Ögonfärg Blå
Twitter littlemixoffic (group twitter)
Instagram littlemixofficial (group)
Favorit affärer New Look, Topshop, River Island, Missguided, AA

Shoes Socks Bag 

- Harry, sa hon till mig.

- Yes.

- I’m really sorry about all this, I most be very annoying and I really don’t want to be, so I was wondering if maybe you and I could go on a trip someone, just you and me.

- Sure, what do you have in mind? Svarade jag

- I was thinking Los Angeles.

Jag blev chokad, jag trodde hon menade att vi skulle till hennes stuga i Tennessee eller något, men ända bort till Californien hade jag inte räknat med. Vad vill hon göra där?

- I just booked two flight tickets so I hope you can tomorrow.

Jag kunde ju självklart inte saga nej. En resa till Los Angeles. Bara jag och Sherrie. 

Sherrie’s perspektiv

Jag hade verkligen sett fram emot den här resan ända sedan Harry gick med på att följa med.

Nu satt han i sin bil utanför mitt hus och väntade på mig. Planet skulle lyfta exakt klockan 12. Nu var klockan 11.

- I’m leaving for L.A now, take care, sa jag till min lillebror och min pappa som stod och lagade frukost i köket.

- Bye, sa de båda med munnarna fulla av bröd.

Jag öppnade dörren och gick ner för den lilla trappan tillsammans med min handväska och resväska.

Harry klev ur bilden och hjälpte mig att lägga väskorna i bagaget.

- Why won’t you tell me why we´re going to LA? I have a feeling it’s something more then just some fun days off, sa Harry när han placerat sig framför ratten och startat bilen.

Jag bestämde mig för att ignorera frågan och satte istället på mig mina solglasögon.

Vi hade varit uppe i luften i över en timme nu. Jag satt och lyssnade på musik från min iPod och Harry surfade runt på facebook.

Det var ungefär tjugo minuter kvar tills vi var framme på LAX och vi båda började bli rastlösa.

- Please take your seats and make yourself ready to land in Los Angeles, sa en kvinnlig röst från högtalarna.

Jag satte på mig säkerhetsbältet och sträckte på ryggen. Jag gillade inte landningar, jag fick alltid så ont i magen. 

Hela planet dunkade till när hjulen nuddade marken.

”äntligen” sa jag för mig själv.

Jag tog av mig säkerhetsbältet och reste mig från stolen.

Harry gick framför och var den första som fick se solskenet som Los Angeles välkomnade med.

- What a perfect day, sa vi båda medan vi gick av planet. När vi satte våra fötter på marken av Los Angeles så frågade en man med pilotglasögon vilket nummer vi hade på våra väskor.

- Four, sa Harry och tog fram en liten lapp med bevis ur fickan.

Mannen lyfte upp våra väskor och gav dem till oss.

- Thank you, sa vi och gick emot utgången.

Det var en otroligt fin dag. Solen sken, palmernas blad susade lite lätt med hjälp av vinden och alla människor var så trevliga.

Jag hade fortfarande inte berättat för Harry vad jag hade för planer här i LA, men jag bestämde mig för att göra det över en trevlig fin middag. Självklart skulle jag bjuda honom på något gott.

Vi hoppade in i en taxi som körde oss hela vägen fram till vårt hotell inte lågt ifrån Venice beach. Harry gav chauffören en 10 dollars sedel och tackade så mycket för skjutsen.

Niall’s perspektiv

 Jag undrade vart i världen hon var. Jag har inte sett henne i skolan sedan innan helgen. Varför var Harry tvungen att komma just i den stunden jag äntligen hittade modet att berätta sanningen för henne? Hjälp vad sur jag blir på honom. Förresten har jag inte sett honom heller. Jag slår vad om att han bjudit henne på en resa till Florida eller något för att komma bort från mig om min sorgsna dragningskraft.

- How ya doing Niall, sa mr Adkins med sin söderaccent och lade sin hand på min axel.

- I’m fine I guess, I’m trying to write a good song but I don’t think I'm good enough yet.

- You’ll get there, I promise, sa mr Adkins tröstande.

Självklart hade jag skrivit några låtar innan jag flyttade hit och började på den här skolan, men jag tog det inte så allvarligt som nu. Nu får jag ju till och med betyg på dem.

”One day you will” hette låten jag höll på att skriva. Den var inspirerad av Sherrie.

Jag slöt ögonen och tänkte på när vi träffades för första gången. Jag, mamma, pappa och min äldre bror spelade minigolf på campingen i Arkansas och Sherrie satt på en bänk två meter ifrån och surfade på mobilen. När jag skulle putta bollen i hålet så tappade jag koncentrationen på grund av hennes fina hår som blåste i vinden. Det ledde till att bollen träffade henne på benen. Jag var tvungen att be om ursäkt men min mamma tyckte inte det var nog. Hon sa att jag skulle bjuda henne på en glass. Självklart tyckte jag det kändes lite för överdrivet, men hon var riktigt snygg och jag hade inget emot att få reda på hennes namn.

Efter den lilla dejten lade vi märkte till att vi var väldigt lika. Vi hade samma intressen och vi båda ville göra mycket med våra liv. Vi var uppe hela nätterna och hittade på allt från att gå vanliga promenader till att hoppa från klipporna ner i vattnet.

Vi hade vår första kyss på en av studsmattorna på lekplatsen där vi en natt bestämde oss för att sova. Jag minns det som det hände igår. Hennes kläder, hennes ansiktsuttryck och alla hennes ord hon viskade i mitt öra.

Varför var jag tvungen att säga vem jag skrivit min låt om? Om jag bara hade hållit tyst så kanske vi i alla fall hade varit vänner idag. Nu har jag förvandlats till ett riktigt monster i hennes ögon. Hur ska jag fixa det här?

Harry’s Perspektiv

 Vi hade redan spenderat över fem timmar på Venice beach, men nu började det bli dags att dra sig tillbaka till hotellet. Sherrie hade bokat ett bord på en fin restaurang till klockan sju. Jag kunde ju inte gå dit i badbyxor och solglasögon, jag var tvungen att ta en snabbdusch och sätta på mig något mer stiligt. Jag hade packat med en outfit som skulle användas ifall ett sådant här tillfälle dök upp.

- Are you ready to leave, hörde jag Sherrie säga från hallen.

Jag var absolut inte klar, jag hade precis kommit ur duschen och letade efter en handduk att torka mig med.

- I’ll be right there, wait for me in the bar, ropade jag från badrummet.

Jag hörde hur hon stängde igen dörren. Nu hade jag bråttom.

Jag lånade Sherrie’s hårtork för att det skulle gå lite snabbare. Jag hade sedan i lite gelé så att jag inte skulle gå runt med världens affro hår. Nu var det bara att snabbt sätta på mig jeansen och den blå skjortan jag lagt på sängen utanför.

Jag tog kortet som låg på bordet vid soffan och tog sedan hissen ned till lobbyn där jag hoppades att Sherrie stod och väntade. Det gjorde hon.

Hon såg riktigt bra ut. Hon hade lockat sitt hår och bar en fin lila klänning och ett par svarta högklackade skor.

Vi bestämde oss för att gå till restaurangen istället för att ta en taxi. Det var fortfarande varmt ute och gågatan var full av människor som gick åt alla möjliga håll.

Det var ett stort antal killar som visslade när de lade sina ögon på Sherrie. Jag såg hur hon njöt av uppmärksamheten. Jag därimot tyckte inte det var lika kul. Det var några tjejer som hade spanat in mig också, men allt jag ville var att Sherrie skulle göra det. Men antagligen var hon inte redo att släppa Niall än. Jag var helt enkelt tvungen att ge henne lite tid.

När vi efter femton minuters promenad hade kommit fram till restaurangen beställde vi mat och placerade oss vid ett bord längst väggen.

Sherrie hade fastnat med blinken på hennes vattenglas.

- What are you thinking of? Frågade jag.

- Nothing really, sa hon och sträckte på ryggen.

- It’s okay if you want to talk about Niall, I think you need to let some of it out.

- Maybe, sa hon tveksamt.

Hat - SOLD OUT Overalls - $1,400 Top - $150 Bag - $1,960

Tee  Shorts 

-          I promise you, I know him from somewhere, sa Harry med en fundersam och övertygande ton.

-          Well, that was the guy you would cry together with me over.

-          Niall? Sa han förvånat

-          Yes, Niall. Sa jag med en sorgsen ton.

Harry ställde ifrån sig pizzan han höll i och drog in mig i hans famn. Han höll mig nära och hårt.

-          I’m here for you Sherrie, I always will.

”Äntligen fredag” var det första jag tänkte ner jag vaknade av solen som bländade mig ur sömnen.

Snart var hela första veckan av high school avklarad. Jag hatade det redan. Det faktum att Niall befann sig i samma klassrum som mig under alla mina favoritlektioner. Det hade varit okej om vi hade matte och fysik tillsammans, då hade jag haft ännu en anledning att skolka.

Jag klev ur Harrys bil och satte solglasögonen på huvudet.

-          Do you want to skip songwriting class today and eat something near the beach, frågade Harry.

-          No it’s okay, I love songwriting more then I hate Niall, sa jag och öppnade dörren in till skolan.

Harry rykte på axlarna och gick in med mig.

I korridoren på väg till mitt skåp stötte jag på Zayn. Han gick med bestämda steg och såg inte glad ut.

-          Hi Zayn, what’s wrong, sa jag med en fundersam ton.

-          If you see Emily today you can tell her that I don’t want anything to do with her anymore.

Han såg verkligen rasande ut. Vad har jag missat nu?

Jag tittade på Harry för att se om han var lika chockad som jag. Det var han.

Jag var tvungen att hitta Emily och fråga vad som hade hänt, men det var endast två minuter kvar tills första lektionen började. ”Jag får ta det sen” tänkte jag för mig själv och gick mot min engelska sal.

-          Hello, I’m Kim, sa en tjej i brunt hår som jag tydligen skulle dela bord med.

-          Hi, I’m Isabell, but call me Bella, sa den andra tjejen.

-          Well hi girls, I’m Sherrie.

Jag satte mig ner bredvid tjejerna och de verkade riktigt trevliga.

-          You’re a friend of Kourtney's and Emily's, right? Frågade Kim

-          Yes I am, sa jag.

Det var värst vad intressanta Emily och Kourtney hade blivit över natten då. Helt plötsligt kändes det som att alla pratade om dem.

-          Do you know their boyfriends? Frågade tjejerna.

-          Liam and Zayn? Yes I do, Zayn lives in the house next to mine and Liam I’ve knowed since first grade, svarade jag.

Jag förstod inte riktigt vart Kim och Bella ville komma med det hela och lektionen skulle dra igång i vilken sekund som helst så jag frågade dem om de ville komma på min BBQ fest som skulle äga rum ikväll.

-          We’d love to, sa Kim.

-          Can I bring some friends? Frågade Bella.

-          Sure, sa jag och vände mig om för att koncentrera mig på lärarens röst.

Klockan började närma sig sju och det var dags att gå ut på bakgården och hälsa på alla som kommit. Harry och Emily hade varit hos mig sedan efter skolan, Kourtney var tyvärr sjuk.

Vi gick ut alla tre tillsammans och såg att gästerna redan hade gjort upp en stor eld.

-          Welocome everybody, sa jag när jag kände någon som nuddade mig på axel.

Jag vände mig om och såg att det var Kim, Bella och tre till som stod och tittade åt ett annat håll.

-          Sherrie, this is our friends, sa Kim och Bella.

-          Hello, I’m Sherrie sa jag och skakade hand med en tjej som hade namnet Angelica.

-          I’m Niall, sa en kille som tittade ner i marken för att gömma sitt ansikte.

-          Well hi Niall, I’m Sherrie, sa jag med en över trevlig röst för att det skulle låta riktigt ironiskt.

Hur kan han dyka upp över allt? Jag såg varje gång att han försökte göra sig osynlig så han kan ju inte tycka det är speciellt bekvämt att träffa mig heller.

Jag bestämde mig för att inte bry mig om honom och gick därför istället till Harry för att be honom att starta igång någon aktivitet.

-          Okay everybody, it’s time for spin the bottle, skrek Harry och alla jublade.

Spin the bottle var en standard på BBQs.

-          Sherrie, you’ll start, sa Harry.

Jag rykte på axlarna och började snurra på glasflaskan.

Vem som helst förutom Niall tänkte jag och höll mina fingrar i kors.

Det blev Harry som flaskan stannade på. Folk jublade högt och jag kände mig lite stel som skulle kyssa min bästa vän, men det var det spelet gick ut på.

Eftersom Harry satt precis bredvid mig så vände jag mig bara åt min höger och kysste honom snabbt på munnen. Jag såg att han blev lite röd i ansiktet men han spelade rollen som att det inte var någon big deal och så var han på tur att snurra flaskan.

Vi hade spelat i över 30 minuter och nu var det Bellas tur. Jag såg hur hon höll fingrarna i kors.

Flaskan hamnade på Liam. Hon blev lättad och gick över till Liam som satt på andra sidan brasan för att kyssa honom. 

Det såg ut som att Liam tyckte om kyssen, men han rykte snabbt upp sig och snurrade på flaskan som hamnade på Niall.

-          Ooooooh, skrek en kille i min engelska klass högt.

Liam blev röd i hela ansiktet men han tog sitt glas med coca cola, hällde i lite ren vodka som stod vid brasan, tog en stor klunk och gick över för att kyssa Niall.

Alla tyckte det var underhållande förutom jag som hade en stor klump i magen eftersom det nu var Nialls tur att snurra flaskan.

Jag fick en stor lust att avbryta leken nu, men det var femton minuter kvar tills vi spelat i en timme som vi planerat.

Niall böjde sig fram och snurrade på flaskan. Det var en stark snurr men det såg ut som att jag skulle klara mig från att bli offret. Jag tog ett djupt andetag av lättnad när jag hörde folket skrika mitt namn.

Vad var det frågan om, tänkte jag medan jag öppnade ögonen ur min lättnad. Flaskan pekade på mig. Niall ställde sig upp för att komma över till mig, men han tvekade.

Alla tittade på mig, men Harry var den enda som förstod hur jag kände mig. Nu hade jag fått nog.

-          Sorry, I can’t do this, sa jag med ögonen fulla i vätska.

Jag sprang iväg från brasan och in i skogen.

-          Sherrie, ropade Harry och sprang efter mig.

När jag kommit en bit in i skogen och jag gett upp hoppet om att Harry skulle gå tillbaka till festen så stannade jag.

-          Why is this happening to me, sa jag med en ledsen och arg röst.

Harry kramade om mig och försökte lugna ner mig.

-          I’m sorry but can I please talk to Sherrie alone? frågade en röst jag inte visste var i närheten. Niall’s röst.

Harry tittade på mig för att få reda på om jag tyckte det var okej eller inte. Jag nickade och sa att han kunde gå tillbaka till festen.

Harry vände sig om för att lämna skogen åt mig och Niall.

Vad tycker ni om novellen?

Detta var del 4 och jag skulle vilja ha lite response. Är det något ni ser framför er kommer att hända? Vill ni att jag ska fortsätta att skriva på novellen eller ska jag sluta med den?