Somebody's heartbreak - del 10 (sista delen)
- And what are you doing here by the way?
- Well, I came to talk…. Startade Niall innan Harry kom ut från badrummet och välkomnade mig tillbaka.
Harry betedde sig annolunda.
- Are you okay Harry? Frågade jag.
- Of c.. ehm....
Harry tittade ner i golvet. Han såg ledsen ut, eller i alla fall bekymrad.
Vad hade de gjort medan jag var borta? Vad gjorde ens Niall här? Varför betedde sig Harry så konstigt och hur blev han helt plötsligt ledsen?
Sherrie's perspektiv
- Harry, what’s wrong, frågade jag och tog tag i hans svaga lena hand.
Harry fortsatte att titta ner i golvet.
- I just can’t take it anymore. Sherrie, I’ve been in love with you since I first saw you 3 years ago but I didn’t want to say anything cause I didn’t want to ruin out friendship. I tried to be nice to Niall but inside it is killin’ me.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Harry stod rakt framför mig och erkände sina känslor och Niall satt i soffan en meter ifrån och lyssnade. Jag såg att han också ville säga något, men han tvekade.
- What are you even doing here? Frågade Harry Niall.
Niall tog ett djupt andetag och reste sig från soffan och gick fram till mig.
- Sherrie, I lied to you. I don’t have a girlfriend, and I never did, sa han och tittade mig djupt in i ögonen.
Harry’s panna rynkade sig.
- You see, I didn’t move to Alabama because by dad got a job, it was me who forced my him to move here so I could see you. Last summer was the best time of my life and I wanted to be with you forever, but when I saw you in school with Harry I thought you’d moved on and had gotten yourself a new boyfriend, so I made her up.
Jag ville inte leva mer. Jag orkade inte mer. Jag klarade inte av det mer.
- Sorry, I just need to be alone for awhile, sa jag och släppte Harry’s hand och Nialls blick för att stänga in mig i sovrummet.
Jag slängde mig på sängen och grät. Vad skulle jag ta mig till?
Efter en minut var kudden ett rent hav av tårar. Jag hörde inget prat utifrån vardagsrummet, vad skulle de ens prata om?
Det här var ingenting jag hade planerat. Niall var den bästa pojkvännen jag någonsin haft. Det gjorde ont i hela mig när han lämnade Alabama för Irland i somras. Jag minns alla våra stunder som att det var igår, men Harry har alltid funnits där för mig och han är den bästa vännen jag någonsin haft.
Jag hörde några svaga knackningar på sovrumsdörren. Dörren öppnades och det var Niall som stack in huvudet.
- Sherrie, I’m really sorry about all this. I just wanted you to know that I’m leaving now, maybe for Ireland but I’m not sure yet.
Jag satte mig upp i sängen och tittade på Niall.
Niall vände sig om och började sakta stänga igen dörren.
- Niall, sa jag hastigt.
- Yes, svarade han mjukt.
- Can I please have a hug? Frågade jag.
Niall’s ögon fylldes med vätska medan han gick de fyra stegen från dörren mot sängen. Han satte sig på sängens kant och riktade sin överkropp mot mig. Jag lutade mig mot honom och han kastade sina armar om mig. Det kändes precis som förr. Doften av hans Armani parfym och hans tajta grepp. Jag ville inte släppa taget och låta honom gå, men jag tror han kände sig obekväm. Han släppte taget om mig, tittade mig i ögonen och sa:
- I really wish you could stay in my arms forever, but Harry is better for you and I’m just a stupid liar who don’t deserve such a good girl as you.
Han reste sig upp och lämnade rummet.
Det kändes så tomt, som att en bit från min kropp försvunnit.
En månad senare
Jag tog fram nycklarna och låste upp dörren till min nya helt egna lägenhet. Lägenheten var liten men modern. Pappa hade redan betalat en firma att möblera ytan, så det var inget jag behövde handskas med du. Jag steg av planet från Alabama för 2 timmar sedan och kände mig redan som hemma här i Los Angeles. Lite ensam dock.
För tre veckor sedan fick jag ett samtal från Capitol Records som berättade att jag fått kontraktet. Jag hoppade upp och ner i minst 10 minuter innan jag började lugna mer mig.
Det första jag gjorde var att leta efter en lägenhet och jag hittade denna fina tvåa, tre kvarter ifrån Capitol Records byggnaden.
Harry hade jag inte pratat med sedan på flyget hem från LA för en månad sedan. Vad skulle jag ens säga till honom? Niall hade flyttat tillbaka till Irland och jag själv skulle precis börja leva min dröm. Jag saknade dock Harry och önskade att han var här. Kanske var det inte så allvarligt som jag inbillade mig. Jag beslöt mig för att ringa honom.
Två långa signaler hördes innan Harry’s röst tog över.
- Hello, sa han.
- Hi it’s Sherrie, how are you, frågade jag lite mesigt.
- Kind of bored, and you?
- I’m in LA, and I miss you, would you maybe like to come over? Frågade jag och hoppades på att han skulle säga ja.
- Well let’s see if you let me in, sa han med en finulig röst.
Jag förstod inte vad han pratade om men han hade lagt på luren så jag kunde inte fråga. Mina funderingar avbröts av tre lätta klackningar på dörren.
Jag rynkade pannan men öppnade dörren.
Det var Harry.
- How did you get here so fast, frågade jag överraskat och med ett leende.
- I wouldn’t let you leave me without saying goodbye, so I followed you, sa han.
Jag var glad att han var här med mig. Jag tog tag i hans hand och drog in honom i lägenheten.
Han tittade på mig, granskade mina grönblåa ögon, och jag hans.
Han följde sin vilja och förde sin hand mot min nacke, hans huvud närmade sig mitt, men han hejdade sig. Jag antog att han förstod vad han höll på med och ville nu inte sabba vänskapen en gång till. Men jag struntade i det nu. Jag knöt ihop mina händer bakom hans nacke och ställde mig på tå för att ens ha en chans att nå upp tills hans läppar. Harry förstod att jag godkände hans vilja, han förde sina händer ner till min rygg och drog in mig tätt. Våra läppar nuddades mjukt, tiden stod still. Allt som fanns i världen var bara jag och Harry. Min Harry.
Somebody's Heartbreak - del 9
Jag hörde fotsteg närma sig och det rykte till i handtaget. Dörren öppnades.
Det var Harry som öppnade. Han såg helt nyvaken ut med täcket som täckte hans kropp.
- Hi, can I talk to Sherrie? Fick jag fram.
- Niall? Frågade han och gnuggade sig om ögat.
- Ehm yeah.
- I don’t know where she is, I know she had something planned today but I can’t remember what it was, I have a little hangover but you can come in if you want, sa Harry.
Det kändes lite skumt att Harry bjöd in mig till deras hotellrum men det var väl bättre än att sitta i lobbyn helt själv.
Niall’s perspektiv
Jäklar vilket rum, tänkte jag för mig själv när Harry lät mig sitta i soffan framför den 52 tums stora TVn.
- I’ll be right back, sa Harry och gick mot sovrummet för att sätta på sig kläder.
Vardagsrummet var stort och öppet, det var utsikt över Venice beach och hela gågatan.
Jag lutade mig lite för att få en uppfattning om hur sovrummet såg ut. Jag såg bara ena halvan av en dubbelsäng men jag var ändå säker på att det var en dubbelsäng. Badrummet låg en meter ifrån sängen och det hängde en stor tavla som livade upp hela väggen.
Jag lutade mig bakåt mot soffans ryggstöd och tog ett djupt andetag.
- So what are you doing in LA, frågade Harry medan han gick emot fåtöljen mitt emot mig.
Han hade tagit på sig en svart t-shirt med vitt tryck och ett par blå kortbyxor som gick ned till knäna.
- Well, I just wanted to check out the city, ljög jag.
Harry var verkligen inte sig själv. Han skulle aldrig ha sagt ett ord till mig efter allt Sherrie drama. Jag såg ju att även han gillade henne. Han dolde det inte speciellt bra. Han sa ju att han var lite bakfull men efter min egen erfarenhet brukade jag bara må lite dåligt, jag var ju inte omedveten som när jag väl var full. Harry kanske var annorlunda.
Harry fortsatte att vara trevlig och frågade frågor som jag svarade på, klumpen i magen började sakta släppa.
Efter 20 minuter av kommunikation så ringde Harry’s iPhone från sovrummet. Han bad om ursäkt och sprang mot sovrummet för att inte missa samtalet.
- Hi Sherrie, sa han.
Klumpen kom tillbaka. Hon ringde säkert för att säga att hon var på väg hem.
- Sherrie will be here in 5 minutes, sa Harry med ett leende när han kom tillbaka från samtalet i sovrummet.
Sherrie’s perspektiv
Jag var riktigt nöjd med min insats denna förmiddag. Producenterna var trevliga och gillade mina tre låtar jag spelade för dem.
Jag har en bra känsla över det här skrivkontraktet. De skulle ringa om en vecka och berätta beskedet.
Jag gick igenom dörrarna till hotellet och gick in i hissen som tog mig till sjätte våningen där vårt rum låg. På telefon lät Harry glad så min oro angående att han skulle vara sur på mig släppte.
Jag stoppade in nyckelkortet i dörren och väntade tills jag hörde det lilla pipet innan jag öppnade.
Jag blev bländad av solens ljus som sken utanför fönstret.
- I’m back, sa jag medan jag stängde dörren och tog av mig skorna.
Jag gick igenom hallen mot vardagsrummet och fick se något jag inte hade förväntat mig.
Det var inte alls Harry som satt och kollade på TV. Det var Niall.
- Ehm, where is Harry? Stammade jag fram.
- He is in the bathroom, fick jag till svar från Niall.
- And what are you doing here by the way?
- Well, I came to talk…. Startade Niall innan Harry kom ut från badrummet och välkomnade mig tillbaka.
Harry betedde sig annolunda.
- Are you okay Harry? Frågade jag.
- Of c.. ehm....
Harry tittade ner i golvet. Han såg ledsen ut, eller i alla fall bekymrad.
Vad hade de gjort medan jag var borta? Vad gjorde ens Niall här? Varför betedde sig Harry så konstigt och hur blev han helt plötsligt ledsen?
Ni får ursäkta mig för en rätt kort och ohändelsebar del men pågrund av min resa så har jag inte kunnat lägga ner så speciellt mycket tid på novellen den här gången.
Somebody's Heartbreak - del 8
Jag sträckte mig efter min iPhone som laddade på golvet för att gå in på facebook.
Harry Styles
Life is a party in LA
Harrys status gjorde att min panna rynkade sig, tills jag såg bilden han hade lagt upp.
Det var en bild på honom och Sherrie inne på någon klubb. Sherrie höll i en drink och formade sina läppar till en pussmun emot kameran medan Harry kysste henne på kinden.
Var det i Los Angeles de höll hus? Vad tusan gjorde dem där?
Jag kunde absolut inte sova nu, jag ville inte gå igenom facebook heller, så vad skulle jag göra?
Jag kände bara ilska i hela kroppen. Harry var med min tjej. Jag klarade inte av det längre.
Kourtney’s perspektiv
Jag vaknade upp i en säng som inte var min. Väggarna var bekanta men jag kunde inte pussla ihop var jag befann mig.
Jag sträckte handen mot bordet intill för att få tag på min telefon när jag välte ned något som gick sönder. En flaska. Jag blinkade några gånger för att få vätska i ögonen till att se bättre.
Det var en spritflaska. Jag har inget minne av att jag drack något igår.
Siffrorna på telefonen visade att klockan var 11.23. Jag orkade inte resa mig upp, så jag sjönk tillbaka, jag gosade ner mig i täcket när plötsligt en famn sög in mig.
Jag var tydligen inte ensam i den främmande sängen.
Jag rullade lite åt min vänster för att se vem det var.
- Liam? Fick jag ur mig.
Jag fick ingen respons men jag var säker på att det var han. Jag kände igen hans händer, hans andetag och hans hår.
Jag började tänka, jag ansträngde mig. Vad hände egentligen igår?
Jag tittade upp i det vita taket i flera minuter innan jag fick svar på min fråga. Jag började svagt minnas. Det var en annan tjej med Liam när jag gick in i honom på Ala grillen. Bella.
- Liam, wake up, sa jag och knuffade till honom.
Liam försökte öppna ögonen och vakna till liv.
- Good morning Kourtney, sa han med sin mörka morgonröst.
- What did you do out with Bella last night? Frågade jag ilsket.
Jag såg att Liam inte ville prata om det. Han vände huvudet ifrån mig och tittade istället ut genom fönstret. Solen sken och en fjäril flög emot rutan.
- Liam!
- We were just eating, svarade han.
- Don’t you want to be with me anymore? Do you want to be with Bella instead? frågade jag med en sorgsen ton.
Liam gav mig äntligen hans uppmärksamhet. Han rullade tätt intill mig och lade sin hand mot min kind.
- Of course, I love you Kourtney, I was drunk when I asked her out and I’m very sorry.
Jag hörde på hans röst att han var seriös och menade det han sa.
Jag kröp åter igen ner och kurade in mig i täcket och lade mitt huvud på Liam’s bröst.
Sherrie’s perspektiv
Min telefon vibrerade, det var mitt alarm som var ställt på klockan nio. Jag sträckte mig efter telefonen för att stänga av det. Solen sken genom fönstret och hotellrummet var varmt, minst 28 grader. Jag tvingade mig ur sängen och mötte min spegelbild. Hjälp vad jag såg ut. Jag var helt svart runt ögonen och hade läppstift runt hela munnen. Tydligen hade jag inte orkat rengöra mitt ansikte efter att vi kom hem från vårt festande.
Jag gick mot badrummet för att tvätta av mig.
Idag var dagen jag skulle träffa producenterna från Capitol Records för att diskutera ett eventuellt skivkontrakt. Det minsta jag kunde göra var att se fräsch och bra ut.
Harry sov fortfarande. Jag funderade över om jag skulle väcka honom eller inte. Han sa igår när vi gick mot klubben att han ville följa med men ville jag att han skulle göra det?
Efter nattens händelse på klubben hade stämningen mellan oss varit ganska stel. Harry erkände nästan rakt ut att han hade känslor för mig, men jag övertygade mig själv att skylla på alkoholen. Jag ville inte ha in något mer romantiskt drama i mitt liv just nu. Jag ville ha Harry som min bästa vän och jag ville verkligen ha det här skivkontraktet.
Jag bestämde mig för att gå utan Harry. Han såg ändå ut att behöva sin skönhetssömn.
Jag satte på mig ett par ljusa jeansshorts och ett blått linne. Jag stoppade mobilen och några taxipengar i fickan och smög ut genom hotellrumsdörren.
Det var en jättefin dag ute. Jag viftade till mig en taxi och bad chauffören att köra till 1750 Vine Street där Capitol Records byggnaden låg.
Jag kände några fjärilar flyga runt i magen på mig, men det var det livet gick ut på. Jag var super taggad.
Niall’s perspektiv
Jag sprang upp för porttrappan och plingade på ringklockan flera gånger innan dörren öppnades.
- Niall? what are you doing here? Don’t you live in Ireland?
Så många frågor, jag hade inte tid att svara på dem.
- Hello Danny, yes I live in Ireland but can you please tell me where in LA Sherrie is? Frågade jag hastigt.
- Ehm I think she is staying at the Venice Plaza hotel with her friend Harry. Why are you asking? Frågade Sherrie’s pappa.
- Thank you, sa jag och sprang iväg som ett litet barn som sett ett spöke.
Det var dags att hoppa på planet till Los Angeles, det var dags att göra det rätta. Jag hade endast några 100 dollar och min iPhone med mig.
Planet lyfte och jag lutade mig bakåt och slappnade av.
När planet landade i LA var klockan lika mycket som när jag lämnade Alabama. Nu var det dags att leta upp Sherrie.
Jag hoppade in i en taxi och fick skjuts till Venice Plaza.
Receptionisten på hotellet var vänlig och hjälpte mig hitta till rummet jag sökte. Rum 649.
Dörren var målad i en vit nyans med guldiga konturer.
Det här hotellet såg ut att kosta miljoner. Hur kunde två tonåringar från Alabama utan jobb ha råd att stanna här?
Jag gick fram till dörren, tog ett djupt andetag och klackade på. Jag hoppades att ingen skulle öppna så att jag kunde sitta här utanför en stund och fundera om jag verkligen gjorde det rätta.
Jag hörde fotsteg närma sig och det rykte till i handtaget. Dörren öppnades.
Det var Harry som öppnade. Han såg helt nyvaken ut med täcket som täckte hans kropp.
- Hi, can I talk to Sherrie? Fick jag fram.
- Niall? Frågade han och gnuggade sig om ögat.
- Ehm yeah.
- I don’t know where she is, I know she had something planned today but I can’t remember what it was, I have a little hangover but you can come in if you want, sa Harry.
Det kändes lite skumt att Harry bjöd in mig till deras hotellrum men det var väl bättre än att sitta i lobbyn helt själv.
Somebody's Heartbreak - del 7
- What are you thinking of? Frågade jag.
- Nothing really, sa hon och sträckte på ryggen.
- It’s okay if you want to talk about Niall, I think you need to let some of it out.
- Maybe, sa hon tveksamt.
Bellas perspektiv
- Jag tror Liam körde upp på uppfarten precis, ropade mamma ifrån köket.
Jag sprang till fönster för att titta om det var han. Det var det.
Han såg riktigt stilig ut i sin mörklila skjorta och jeans. Själv hade jag klätt mig i min svarta långklänning jag köpt hemma i Sverige och ett par vita converse.
Var det för mycket? Eller kanske för lite…
Jag hörde ringklockan plinga och mammas gick mot dörren.
- Hello Liam, Bella will be down in any minute, sa mamma.
Jag tog ett djupt andetag och gick ned för trappan.
- You look beautiful, sa Liam medan han tittade djupt in i mina ögon.
- You too.
- Jag tog min jeansjacka som hängde på en krock vid dörren och kramade mamma hej då.
Vi hade bokat ett bord på Ala grillen som var Alabamas mest framgångsrika restaurang.
Det var en fin kväll. Månen sken bakom träden och det fanns många varma vindar i luften.
Vi hoppade in i Liams vita Lexus och åkte mot restaurangen.
Sherries Perspektiv
Jag var så glad att Harry fanns där för att lyssna på mig. Det var skönt att prata av sig lite.
- So now, can you please tell me why we came to LA? Frågade Harry.
- A record company contacted me.
- Are you serious? Frågade Harry med uppspärrade ögon.
Jag kunde knappt förstå det själv men för en vecka sedan hade jag fått ett mejl från Capitol Records som hade fått min demo CD och gav mig två biljetter till LA för att träffa dem.
- Well that is something to celebrate, what should we do, tillade Harry.
- Ehm, that Swedish DJ we listened to a while ago is playing at the LA local club.
- Avicii?
- Yeah, want to go? Frågade jag.
- Yes! He is awesome, sa Harry med ett stort leende.
Vi viftade hit vår servitris och bad om notan. Nu var det dags för fest.
Klubben var helt fullpackad, men det var liksom hela grejen med att festa på klubbar. Energin och stämningen var så otroligt rolig. Vi båda hade några oroliga vågor i magen eftersom vi använt våra falska IDn för att komma in.
Jag och Harry trängde oss fram till baren för att beställa en varsin drink.
- Okay everybody, it’s time for the awesome Avicii, skrek en klubbvärdinna som inte verkade helt nykter.
Harry tog min hand och drog med mig till det lysande dansgolvet. Med en drink i ena handen och takten i andra klarade jag mig. Niall hade inte slagit mina tankar en enda gång sedan jag steg in i denna klubb.
Avicii körde många låtar som gjorde att man bara flög iväg, man brydde sig inte om något annat än nuet.
- This is my latest singel, hope you guys like it, sa Avicii i mikrofonen och började trycka på några knappar och skruva på några rattar.
Harry dansade tätt intill mig.
Hans hand smekte min nacke. Han kom närmare och viskade en bit av låt texten i mitt öra.
- ”I could be the one to make you feel that way, I could be the one to set you free”
Niall’s Perspektiv
Klockan var tre på natten och jag kunde som vanligt inte sova. Jag stirrade ut genom fönstret och det var inte samma gamla stora ek som hemma på Irland jag stirrade på.
Det var stjärntecknet Orion. Det var svårt att se stjärnorna på Irland på grund av alla moln som ofta täckte himlen.
Jag sträckte mig efter min iPhone som laddade på golvet för att gå in på facebook.
Harry Styles
Life is a party in LA
Harrys status gjorde att min panna rynkade sig, tills jag såg bilden han hade lagt upp.
Det var en bild på honom och Sherrie inne på någon klubb. Sherrie höll i en drink och formade sina läppar till en pussmun emot kameran medan Harry kysste henne på kinden.
Var det i Los Angeles de höll hus? Vad tusan gjorde dem där?
Jag kunde absolut inte sova nu, jag ville inte gå igenom facebook heller, så vad skulle jag göra?
Jag kände bara ilska i hela kroppen. Harry var med min tjej. Jag klarade inte av det längre.
Nu börjar det dra ihop sig lite.
Somebody's Heartbreak - del 6
- Harry, sa hon till mig.
- Yes.
- I’m really sorry about all this, I most be very annoying and I really don’t want to be, so I was wondering if maybe you and I could go on a trip someone, just you and me.
- Sure, what do you have in mind? Svarade jag
- I was thinking Los Angeles.
Jag blev chokad, jag trodde hon menade att vi skulle till hennes stuga i Tennessee eller något, men ända bort till Californien hade jag inte räknat med. Vad vill hon göra där?
- I just booked two flight tickets so I hope you can tomorrow.
Jag kunde ju självklart inte saga nej. En resa till Los Angeles. Bara jag och Sherrie.
Sherrie’s perspektiv
Jag hade verkligen sett fram emot den här resan ända sedan Harry gick med på att följa med.
Nu satt han i sin bil utanför mitt hus och väntade på mig. Planet skulle lyfta exakt klockan 12. Nu var klockan 11.
- I’m leaving for L.A now, take care, sa jag till min lillebror och min pappa som stod och lagade frukost i köket.
- Bye, sa de båda med munnarna fulla av bröd.
Jag öppnade dörren och gick ner för den lilla trappan tillsammans med min handväska och resväska.
Harry klev ur bilden och hjälpte mig att lägga väskorna i bagaget.
- Why won’t you tell me why we´re going to LA? I have a feeling it’s something more then just some fun days off, sa Harry när han placerat sig framför ratten och startat bilen.
Jag bestämde mig för att ignorera frågan och satte istället på mig mina solglasögon.
Vi hade varit uppe i luften i över en timme nu. Jag satt och lyssnade på musik från min iPod och Harry surfade runt på facebook.
Det var ungefär tjugo minuter kvar tills vi var framme på LAX och vi båda började bli rastlösa.
- Please take your seats and make yourself ready to land in Los Angeles, sa en kvinnlig röst från högtalarna.
Jag satte på mig säkerhetsbältet och sträckte på ryggen. Jag gillade inte landningar, jag fick alltid så ont i magen.
Hela planet dunkade till när hjulen nuddade marken.
”äntligen” sa jag för mig själv.
Jag tog av mig säkerhetsbältet och reste mig från stolen.
Harry gick framför och var den första som fick se solskenet som Los Angeles välkomnade med.
- What a perfect day, sa vi båda medan vi gick av planet. När vi satte våra fötter på marken av Los Angeles så frågade en man med pilotglasögon vilket nummer vi hade på våra väskor.
- Four, sa Harry och tog fram en liten lapp med bevis ur fickan.
Mannen lyfte upp våra väskor och gav dem till oss.
- Thank you, sa vi och gick emot utgången.
Det var en otroligt fin dag. Solen sken, palmernas blad susade lite lätt med hjälp av vinden och alla människor var så trevliga.
Jag hade fortfarande inte berättat för Harry vad jag hade för planer här i LA, men jag bestämde mig för att göra det över en trevlig fin middag. Självklart skulle jag bjuda honom på något gott.
Vi hoppade in i en taxi som körde oss hela vägen fram till vårt hotell inte lågt ifrån Venice beach. Harry gav chauffören en 10 dollars sedel och tackade så mycket för skjutsen.
Niall’s perspektiv
Jag undrade vart i världen hon var. Jag har inte sett henne i skolan sedan innan helgen. Varför var Harry tvungen att komma just i den stunden jag äntligen hittade modet att berätta sanningen för henne? Hjälp vad sur jag blir på honom. Förresten har jag inte sett honom heller. Jag slår vad om att han bjudit henne på en resa till Florida eller något för att komma bort från mig om min sorgsna dragningskraft.
- How ya doing Niall, sa mr Adkins med sin söderaccent och lade sin hand på min axel.
- I’m fine I guess, I’m trying to write a good song but I don’t think I'm good enough yet.
- You’ll get there, I promise, sa mr Adkins tröstande.
Självklart hade jag skrivit några låtar innan jag flyttade hit och började på den här skolan, men jag tog det inte så allvarligt som nu. Nu får jag ju till och med betyg på dem.
”One day you will” hette låten jag höll på att skriva. Den var inspirerad av Sherrie.
Jag slöt ögonen och tänkte på när vi träffades för första gången. Jag, mamma, pappa och min äldre bror spelade minigolf på campingen i Arkansas och Sherrie satt på en bänk två meter ifrån och surfade på mobilen. När jag skulle putta bollen i hålet så tappade jag koncentrationen på grund av hennes fina hår som blåste i vinden. Det ledde till att bollen träffade henne på benen. Jag var tvungen att be om ursäkt men min mamma tyckte inte det var nog. Hon sa att jag skulle bjuda henne på en glass. Självklart tyckte jag det kändes lite för överdrivet, men hon var riktigt snygg och jag hade inget emot att få reda på hennes namn.
Efter den lilla dejten lade vi märkte till att vi var väldigt lika. Vi hade samma intressen och vi båda ville göra mycket med våra liv. Vi var uppe hela nätterna och hittade på allt från att gå vanliga promenader till att hoppa från klipporna ner i vattnet.
Vi hade vår första kyss på en av studsmattorna på lekplatsen där vi en natt bestämde oss för att sova. Jag minns det som det hände igår. Hennes kläder, hennes ansiktsuttryck och alla hennes ord hon viskade i mitt öra.
Varför var jag tvungen att säga vem jag skrivit min låt om? Om jag bara hade hållit tyst så kanske vi i alla fall hade varit vänner idag. Nu har jag förvandlats till ett riktigt monster i hennes ögon. Hur ska jag fixa det här?
Harry’s Perspektiv
Vi hade redan spenderat över fem timmar på Venice beach, men nu började det bli dags att dra sig tillbaka till hotellet. Sherrie hade bokat ett bord på en fin restaurang till klockan sju. Jag kunde ju inte gå dit i badbyxor och solglasögon, jag var tvungen att ta en snabbdusch och sätta på mig något mer stiligt. Jag hade packat med en outfit som skulle användas ifall ett sådant här tillfälle dök upp.
- Are you ready to leave, hörde jag Sherrie säga från hallen.
Jag var absolut inte klar, jag hade precis kommit ur duschen och letade efter en handduk att torka mig med.
- I’ll be right there, wait for me in the bar, ropade jag från badrummet.
Jag hörde hur hon stängde igen dörren. Nu hade jag bråttom.
Jag lånade Sherrie’s hårtork för att det skulle gå lite snabbare. Jag hade sedan i lite gelé så att jag inte skulle gå runt med världens affro hår. Nu var det bara att snabbt sätta på mig jeansen och den blå skjortan jag lagt på sängen utanför.
Jag tog kortet som låg på bordet vid soffan och tog sedan hissen ned till lobbyn där jag hoppades att Sherrie stod och väntade. Det gjorde hon.
Hon såg riktigt bra ut. Hon hade lockat sitt hår och bar en fin lila klänning och ett par svarta högklackade skor.
Vi bestämde oss för att gå till restaurangen istället för att ta en taxi. Det var fortfarande varmt ute och gågatan var full av människor som gick åt alla möjliga håll.
Det var ett stort antal killar som visslade när de lade sina ögon på Sherrie. Jag såg hur hon njöt av uppmärksamheten. Jag därimot tyckte inte det var lika kul. Det var några tjejer som hade spanat in mig också, men allt jag ville var att Sherrie skulle göra det. Men antagligen var hon inte redo att släppa Niall än. Jag var helt enkelt tvungen att ge henne lite tid.
När vi efter femton minuters promenad hade kommit fram till restaurangen beställde vi mat och placerade oss vid ett bord längst väggen.
Sherrie hade fastnat med blinken på hennes vattenglas.
- What are you thinking of? Frågade jag.
- Nothing really, sa hon och sträckte på ryggen.
- It’s okay if you want to talk about Niall, I think you need to let some of it out.
- Maybe, sa hon tveksamt.
Nu vill jag ha lite mer respons, säg vad ni tycker!
Somebody's Heartbreak - del 5
Förra veckan
Jag sprang iväg från brasan och in i skogen.
- Sherrie, ropade Harry och sprang efter mig.
När jag kommit en bit in i skogen och jag gett upp hoppet om att Harry skulle gå tillbaka till festen så stannade jag.
- Why is this happening to me, sa jag med en ledsen och arg röst.
Harry kramade om mig och försökte lugna ner mig.
- I’m sorry but can I please talk to Sherrie alone? Frågade en röst jag inte visste var i närheten. Niall’s röst.
Harry tittade på mig för att få reda på om jag tyckte det var okej eller inte. Jag nickade och sa att han kunde gå tillbaka till festen.
Harry vände sig om för att lämna skogen åt mig och Niall.
Niall’s perspektiv
Vad hade jag gett mig in i tänkte jag för mig själv. Vad skulle jag säga? Sherrie stod rakt framför mig med tårar i ögonen och jag skulle förklara mig.
- What do you want, sa hon.
- I just wanted to say that I’m sorry for hurting you, I didn’t mean to.
- Well you did.
- I know, but what do you want me to do, frågade jag.
- Move back to Ireland and be with your girlfriend, svarade hon.
Det var ju inte jag som bad om att flytta till USA utan pappa fick ett jobb så vi var tvungna att flytta. Jag hade inget att emot att flytta tillbaka till Irland, men jag hade inte råd att åka tillbaka helt själv.
- You know, I was thinking about visiting you in Ireland after you went home, I’m kind of glad I didn’t, sa Sherrie efter en minut av tystnad.
- So I guess we can’t be friends then, sa jag.
- Not really, fick jag till svar.
Jag fick en känsla av att samtalet var över nu, men vad hade förändrats? Ingenting. Hon var fortfarande arg på mig och jag själv kände mig fortfarande obekväm runt henne. Det kanske var bäst att säga sanningen.
- Sherrie… fick jag fram innan jag hörde kvistar på marken bakom mig som knäcktes för att någon trampade på dem. Det var Harry.
- I’m sorry, I just wanted to know if Sherrie was okay, sa han.
Varför ska han vara så väldigt skyddande? Han är alltid runt om kring henne och jag får en känsla av att han tror att han äger henne.
- Well, I’m okay, I think we can go back to the house, sa hon.
Sherrie gick från trädet hon lutat sig mot de senaste fem minuterarna och tog Harrys arm så han kunde leda henne ut ur skogen. Jag kommer ihåg när jag gjorde det. Vi hade varit och fiskat mitt i natten som en spontan grej och när vi gått av båten så gick vi vilse och kom inte tillbaka till campingen förens klocka var fyra på morgonen.
Nu stod jag där, själv mitt ute i den mörka skogen och såg Harry gå iväg med Sherrie. Hon var så fin. Hennes hår och hennes blåa ögon. Harry lade sin arm över hennes axlar och hon lade sin arm runt hans bakre midja, så gick de tillsammans ifrån mig.
Liam’s perspektiv
Hon satt endast en meter ifrån mig. Skulle jag resa mig upp från stocken jag satt på och gå över och prata med henne? Sherrie’s fest hade varit igång i snart två timmar och varken hon eller Harry var här.
- Hi, You´re name is Bella, right, sa jag som en startfrans för att inleda ett samtal med tjejen jag nyss upplevt min bästa kyss med.
- Yes, I’m Bella.
- I have not seen you around school before, sa jag.
- I moved here from Sweden this year, parents and their work you know.. svarade hon.
Jag skrattade lite försiktigt och satte mig bredvid henne. Hon berättade om Sverige och sin uppväxt och jag berättade om Alabama och min uppväxt. Vi pratade i två hela timmar innan vi märkte att folk hade börjat lämna Sherrie’s trädgård.
- Maybe we should go, sa Bella.
- Maybe we should, but I would love to take you out to dinner sometime, fick jag ur mig.
Jag var nervös inför hennes svar. Tänk om hon skulle säga nej.
- I’d love to, sa hon och gick mot vägen för att ta bussen hem.
- YES, sa jag tyst för mig själv och gick mot Sherrie’s hus för att se om hon var där så jag kunde säga hej då.
Harry’s perspektiv
Sherrie grät på min axel. Hon tänkte säkert på massa minnen som hon och Niall skapat. Jag var glad att Niall hade en flickvän så att han inte kunde ta Sherrie ifrån mig, men på något sätt verkar det som att han har det i alla fall. Han är allt Sherrie tänker på. Hur mycket jag än avskyr det så känns det så bra när hon ligger i min famn, att hon litar på mig och känner sig trygg med mig.
- I’m sorry, do you want me to get you a new shirt? Sa hon när hon satte sig upp och torkade bort sina tårar.
- No it’s okay.
Vi hade varit inne i Sherrie hus i några timmar nu och vi hade ingen anning om festen fortfarande var igång på bakgården. Vi brydde oss inte riktigt heller.
- Do you want me to make you some coffee or tea? Frågade jag Sherrie.
- A cup of tea would be nice, svarade hon med ett leende hon försökte få fram.
Jag reste mig från soffan vi legat i och gick mot köket. Jag visste vart allt fanns så det var bara att sätta igång och koka upp lite vatten.
När teet var färdigt gick jag ut till vardagsrummet igen för att ge det till Sherrie. Jag ställde det på bordet framför och sen satte jag mig bredvid henne.
- Harry, sa hon till mig.
- Yes.
- I’m really sorry about all this, I most be very annoying and I really don’t want to be, so I was wondering if maybe you and I could go on a trip someone, just you and me.
- Sure, what do you have in mind? Svarade jag
- I was thinking Los Angeles.
Jag blev chokad, jag trodde hon menade att vi skulle till hennes stuga i Tennessee eller något, men ända bort till Californien hade jag inte räknat med. Vad vill hon göra där?
- I just booked two flight tickets so I hope you can tomorrow.
Jag kunde ju självklart inte saga nej. En resa till Los Angeles. Bara jag och Sherrie.
Somebody's Heartbreak - del 4
- I promise you, I know him from somewhere, sa Harry med en fundersam och övertygande ton.
- Well, that was the guy you would cry together with me over.
- Niall? Sa han förvånat
- Yes, Niall. Sa jag med en sorgsen ton.
Harry ställde ifrån sig pizzan han höll i och drog in mig i hans famn. Han höll mig nära och hårt.
- I’m here for you Sherrie, I always will.
”Äntligen fredag” var det första jag tänkte ner jag vaknade av solen som bländade mig ur sömnen.
Snart var hela första veckan av high school avklarad. Jag hatade det redan. Det faktum att Niall befann sig i samma klassrum som mig under alla mina favoritlektioner. Det hade varit okej om vi hade matte och fysik tillsammans, då hade jag haft ännu en anledning att skolka.
Jag klev ur Harrys bil och satte solglasögonen på huvudet.
- Do you want to skip songwriting class today and eat something near the beach, frågade Harry.
- No it’s okay, I love songwriting more then I hate Niall, sa jag och öppnade dörren in till skolan.
Harry rykte på axlarna och gick in med mig.
I korridoren på väg till mitt skåp stötte jag på Zayn. Han gick med bestämda steg och såg inte glad ut.
- Hi Zayn, what’s wrong, sa jag med en fundersam ton.
- If you see Emily today you can tell her that I don’t want anything to do with her anymore.
Han såg verkligen rasande ut. Vad har jag missat nu?
Jag tittade på Harry för att se om han var lika chockad som jag. Det var han.
Jag var tvungen att hitta Emily och fråga vad som hade hänt, men det var endast två minuter kvar tills första lektionen började. ”Jag får ta det sen” tänkte jag för mig själv och gick mot min engelska sal.
- Hello, I’m Kim, sa en tjej i brunt hår som jag tydligen skulle dela bord med.
- Hi, I’m Isabell, but call me Bella, sa den andra tjejen.
- Well hi girls, I’m Sherrie.
Jag satte mig ner bredvid tjejerna och de verkade riktigt trevliga.
- You’re a friend of Kourtney's and Emily's, right? Frågade Kim
- Yes I am, sa jag.
Det var värst vad intressanta Emily och Kourtney hade blivit över natten då. Helt plötsligt kändes det som att alla pratade om dem.
- Do you know their boyfriends? Frågade tjejerna.
- Liam and Zayn? Yes I do, Zayn lives in the house next to mine and Liam I’ve knowed since first grade, svarade jag.
Jag förstod inte riktigt vart Kim och Bella ville komma med det hela och lektionen skulle dra igång i vilken sekund som helst så jag frågade dem om de ville komma på min BBQ fest som skulle äga rum ikväll.
- We’d love to, sa Kim.
- Can I bring some friends? Frågade Bella.
- Sure, sa jag och vände mig om för att koncentrera mig på lärarens röst.
Klockan började närma sig sju och det var dags att gå ut på bakgården och hälsa på alla som kommit. Harry och Emily hade varit hos mig sedan efter skolan, Kourtney var tyvärr sjuk.
Vi gick ut alla tre tillsammans och såg att gästerna redan hade gjort upp en stor eld.
- Welocome everybody, sa jag när jag kände någon som nuddade mig på axel.
Jag vände mig om och såg att det var Kim, Bella och tre till som stod och tittade åt ett annat håll.
- Sherrie, this is our friends, sa Kim och Bella.
- Hello, I’m Sherrie sa jag och skakade hand med en tjej som hade namnet Angelica.
- I’m Niall, sa en kille som tittade ner i marken för att gömma sitt ansikte.
- Well hi Niall, I’m Sherrie, sa jag med en över trevlig röst för att det skulle låta riktigt ironiskt.
Hur kan han dyka upp över allt? Jag såg varje gång att han försökte göra sig osynlig så han kan ju inte tycka det är speciellt bekvämt att träffa mig heller.
Jag bestämde mig för att inte bry mig om honom och gick därför istället till Harry för att be honom att starta igång någon aktivitet.
- Okay everybody, it’s time for spin the bottle, skrek Harry och alla jublade.
Spin the bottle var en standard på BBQs.
- Sherrie, you’ll start, sa Harry.
Jag rykte på axlarna och började snurra på glasflaskan.
Vem som helst förutom Niall tänkte jag och höll mina fingrar i kors.
Det blev Harry som flaskan stannade på. Folk jublade högt och jag kände mig lite stel som skulle kyssa min bästa vän, men det var det spelet gick ut på.
Eftersom Harry satt precis bredvid mig så vände jag mig bara åt min höger och kysste honom snabbt på munnen. Jag såg att han blev lite röd i ansiktet men han spelade rollen som att det inte var någon big deal och så var han på tur att snurra flaskan.
Vi hade spelat i över 30 minuter och nu var det Bellas tur. Jag såg hur hon höll fingrarna i kors.
Flaskan hamnade på Liam. Hon blev lättad och gick över till Liam som satt på andra sidan brasan för att kyssa honom.
Det såg ut som att Liam tyckte om kyssen, men han rykte snabbt upp sig och snurrade på flaskan som hamnade på Niall.
- Ooooooh, skrek en kille i min engelska klass högt.
Liam blev röd i hela ansiktet men han tog sitt glas med coca cola, hällde i lite ren vodka som stod vid brasan, tog en stor klunk och gick över för att kyssa Niall.
Alla tyckte det var underhållande förutom jag som hade en stor klump i magen eftersom det nu var Nialls tur att snurra flaskan.
Jag fick en stor lust att avbryta leken nu, men det var femton minuter kvar tills vi spelat i en timme som vi planerat.
Niall böjde sig fram och snurrade på flaskan. Det var en stark snurr men det såg ut som att jag skulle klara mig från att bli offret. Jag tog ett djupt andetag av lättnad när jag hörde folket skrika mitt namn.
Vad var det frågan om, tänkte jag medan jag öppnade ögonen ur min lättnad. Flaskan pekade på mig. Niall ställde sig upp för att komma över till mig, men han tvekade.
Alla tittade på mig, men Harry var den enda som förstod hur jag kände mig. Nu hade jag fått nog.
- Sorry, I can’t do this, sa jag med ögonen fulla i vätska.
Jag sprang iväg från brasan och in i skogen.
- Sherrie, ropade Harry och sprang efter mig.
När jag kommit en bit in i skogen och jag gett upp hoppet om att Harry skulle gå tillbaka till festen så stannade jag.
- Why is this happening to me, sa jag med en ledsen och arg röst.
Harry kramade om mig och försökte lugna ner mig.
- I’m sorry but can I please talk to Sherrie alone? frågade en röst jag inte visste var i närheten. Niall’s röst.
Harry tittade på mig för att få reda på om jag tyckte det var okej eller inte. Jag nickade och sa att han kunde gå tillbaka till festen.
Harry vände sig om för att lämna skogen åt mig och Niall.
Vad tycker ni om novellen?
Detta var del 4 och jag skulle vilja ha lite response. Är det något ni ser framför er kommer att hända? Vill ni att jag ska fortsätta att skriva på novellen eller ska jag sluta med den?
Somebody's Heartbreak - del 3
- What did you write about? Frågade jag med fundersamma ögon.
- Well…. Ehm do you really want to know? sa Niall.
Jag signalerade ett “ja” med mina ögon och nickade även med huvudet.
- I wrote my song about my girlfriend who still lives in my homecountry Ireland.
Harrys perspektiv
Matte måste vara det tråkigaste ämnet som finns tänkte jag för mig själv medan jag lade ner huvudet i bordet och använde skrivhäftet som kudde.
- wake up, sa Mrs.Rosefelt med en sträng ton.
Jag hoppade upp på stolen och återvände till mitt arbete.
Jag kollade på klockan och såg att det endast var fem minuter kvar på lektionen. Det var bara att stå ut.
Klockan ringde och jag gick mot mitt skåp.
Jag såg inte riktigt fram emot att prata med Sherrie som säkert skulle dyka upp när som helst. Jag var fortfarande lite sur för att hon lämnade mig och allt hon nu tänker på är den där killen hon träffade under sommaren…..
Jag såg Sherrie komma från den södra korridoren. Jag funderade på om jag snabbt skulle springa iväg eller om jag skulle stå kvar och försöka bli osynlig.
Sherrie kom och sa ingenting till mig. Hon såg riktigt sur ut. Hon öppnade sitt skåp, tog ut sin väska och stängde skåpet med en smäll.
Vad tusan är det med henne, tänkte jag. Vad har jag gjort nu?
Jag förstod att jag kanske överreagerade lite och beslöt mig därför för att springa efter henne.
-Sherrie, ropade jag så att det ekade i hela korridoren.
Hon vände sig inte om, hon bara fortsatte att gå mot dörren.
Jag sprang fram till henne och tog tag i hennes arm.
- Hey what’s up with you? Sa jag.
- Like you care, sa hon surt och öppnade dörren och mötte skolgården.
- Ofcourse I care. I admit, I was over reacting and I’m sorry. I’m happy you met that irish guy Niall again. Jag ljög mig blå om hela ansiktet.
- Don’t mention his name one more time, sa hon och sprang sedan iväg ifrån mig.
Jag kände mig helt övergiven där jag stod på skolgården. Skulle jag gå in och fortsätta skoldagen? Skulle jag leta upp Niall och fråga vad som hände? Skulle jag åka hem till Sherrie och reda ut detta eller skulle jag bara åka hem till mig själv?
Jag bestämde mig för att gå tillbaka in till skolan och i korridoren stötte jag på Mr Adkins.
- Hey Mr Adkins, can I please see the song Sherrie wrote?
- Well I guess you can, come with me, sa han lika vänligt som vanligt.
Han låste upp musikrummet och tog fram en pärm och slog upp bokstaven “S”, som i Sherrie.
- Here you go, sa han och tog ut Sherries låt ”Love I’ve found in you”
- Thank you, sa jag och satte mig vid bordet.
Mr Adkins lämnade rummet och lämnade pärmen på bordet.
Jag läste igenom texten. Allt handlade om Niall. Det var inte världens roligaste läsning.
Jag hade aldrig sagt något till henne och jag kommer verkligen inte säga någonting nu men jag har alltid haft några små känslor för henne. De kommer och går men hon är mig bästa vän. Man har inte ett kärleksförhållande med sin bästa vän sedan fyra år tillbaka.
Jag bestämde mig för att sätta tillbaka låten i pärmen.
Jag satte den bakom S och stängde nästan pärmen när jag kom på att jag även kunde läsa igenom Nialls låt.
Självklart skrev han en låt om henne också men jag bestämde mig för att läsa den i alla fall.
Jag slog upp bokstaven N för Niall och tog ut hans låt som hette ”girl at home”.
Skum titel för någon man träffat på en camping och bor på varsin sida av jorden tänkte jag.
Jag läste igenom texten och förstod ingenting. Hade Sherrie följt med Niall till Irland? Det hade hon aldrig sagt till mig.
Jag fortsatte läsa och när jag kom till bridgen av låten förstod jag. Jag förstod varför hon var så arg.
Han hade en flickvän hemma på Irland och Sherrie trodde att han hade något för henne.
Jag fick snabbt en klump i magen. Jag tyckte så synd om henne. Hur ska jag göra henne glad igen?
Hon vill inte prata med mig, så jag antar att jag får prata med hjälp av musiken. Det brukar alltid funka. Sherrie brukar själv använda sig av låtskrivning när hon har problem.
Sherries perspektiv
Jag har nog aldrig känt mig såhär illa. Jag hade skämt ut mig totalt inför Niall.
Och det faktum att han hade skaffat en flickvän sedan vi setts senast. Det här är ju sanslöst.
Jag kastade av mig väskan när jag kom innanför dörren och gick till mitt rum för att spela lite på mitt nya piano och förhoppningsvis kanske lyckas få ut en låt ur mig.
Det knackade på dörren. Jag hade ingen lust att öppna men ifall det skulle vara något viktigt så gick jag ner för trappan och öppnade dörren.
Det var Harry. Jag bestämde mig för att inte släppa in honom men han insisterade.
- I got something for you, sa han och sprang upp till mitt rum.
Jag hade inget annat val än att följa med honom upp.
Han tog min gitarr och sa att han hade skrivit en låt som han ville ha min åsikt om.
Jag ville inte såra honom men ärligt talat orkade jag inte lyssna på ännu en av hans akustiska låtar. Visst de var ofta han skrev bra låtar, men jag var inte på humör nu.
- I wrote this one for you Sherrie so please, listen to what I have to say, sa Harry.
Jag satte mig på sängen och lyssnade på Harrys gitarrspelande och sång.
Jag var så glad. Hur kunde jag stöta bort Harry på det viset? Han har alltid funnits där för mig.
Jag gav honom en lång kram och frågade om han hade lust att beställa hem en pizza, sätta på oss mysiga kläder och se på några bra filmer.
- I’d love to, sa Harry glatt och tog fram sin iPhone för att slå numret till Pizzerian och be dem komma över med en pizza.
10 minuter senare hörde vi dörrklockan ringa. Jag hade precis fått på mig min två storlekar förstora onepiece och Harry letade efter sina kläder som han glömt bort vart han förvarat dem. Harry sov ofta över och hade därför ofta kläder här så att han slapp ta med en väska varje gång.
Jag sprang mer för trappan och öppnade dörren.
- A pizza for Harry, sa en kille med keps.
Det var inte sant. Just när allt blivit bra igen så dyker han upp igen.
- I’m Harry, skriker Harry medans han springer ner för trappen.
- Do I know you from somewhere? Frågar Harry pizzabudet.
- I don’t think so, bye, sa pizzabudet och sprang iväg från min dörr.
- I promise you, I know him from somewhere, sa Harry med en fundersam och övertygande ton.
- Well, that was the guy you would cry together with me over.
- Niall? Sa han förvånat
- Yes, Niall. Sa jag med en sorgsen ton.
Harry ställde ifrån sig pizzan han höll i och drog in mig i hans famn. Han höll mig nära och hårt.
- I’m here for you Sherrie, I always will.
Somebody's Heartbreak - del 2
Förra veckan
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var mållös. Harry försökte ta tillbaka min uppmärksamhet som Niall hade tagit ifrån honom på bara några sekunder. Men jag var borta. Totalt.
- Sherrie!! Hörde jag Harry skrika.
Jag lämnade Niall’s ögon för en sekund och vände mig mot Harry.
- What? Sa jag med en oskyldig röst.
Harry svarade inte på min fråga, han bara rullade med ögonen och lade ifrån sig gitarren.
Jag vände mig om för att få höra mer av Niall’s underbara accent, men så snabbt jag skulle öppna min mun hejdades jag av Mr Adkins som ville tillägga att han skulle sätta betyg på våra låtar och även jämföra dem med en vi skrev förra terminen och se hur mycket vi hade utvecklats under sommaren.
Jag övertalade mig själv att skriva min låt och prata med Niall när lektionen var slut.
Jag satte mig bekvämt och såg att Harry redan hade kommit till andra versen på sin låt.
Det fick mig att bli stressad och jag började genast måla några halvnoter på linjerna.
Första lektionen hade passerat och jag lämnade in min låt som fått namnet love I’ve found in you. Mr Adkins gav mig ett leende och ett ”See you tomorrow” när jag lämnade klassrummet.
Jag gick mot mitt skåp där Kourtney redan stod och väntade på mig.
- what took you so long? I Need your help picking out my “after lunch” outfit, sa hon med en irriterad röst.
Jag orkade inte förklara en gång till att min låtskrivarprofil hade 15 minuters längre lektioner än hennes bildprofil, så jag bara öppnade mitt skåp för att kolla vad jag hade som nästa lektion. Geografi.
Jag såg i min ögonvrå att Kourtney tappade tålamodet och började därför leta reda på Emily istället.
Jag hade 10 minuter på mig att hitta min geografi sal och jag kollade åt min vänster för att se om Harry kommit än. Det hade han inte. Det kändes skumt eftersom vi alltid gick till och från lektionerna tillsammans. Det var då jag kom på att jag lämnat honom i musiksalen.
”Hur kunde jag”, sa jag till mig själv och gick tillbaka mot musiksalen för att se om Harry var kvar. Jag mötte honom i Korridoren och han såg inte glad ut. Han gick och kollade ner i golvet.
- My mind flew away, I’m so sorry for leaving you, sa jag med en smörande röst för förlåtelse.
Harry kollade upp och visade ett tecken med ögonbrynen som signalerade ”what ever”.
Jag frågade om han skulle ha geografi som jag, men han skulle ha matte.
Det gjorde att jag var tvungen att hitta geografi salen själv. Jag tog fram skolkartan som jag hade i bakfickan av mina jeans och såg att geografi salen låg längst ner i södra korridoren.
Jag lämnade Harry och gick mot södra korridoren. ”Geography” stod det stort på dörren.
Jag öppnade dörren och såg det jag velat se sedan musiklektionen slutade.
Niall. Jag satte mig vid hans bord och sa ”hej”
- Hello again, sa han med ett leende.
- I wrote my song about our two weeks last summer, sa jag lite blygt och tittade ner i bordet.
- How nice, sa han med en lite ironisk ton.
- What did you write about? Frågade jag med fundersamma ögon.
- Well…. Ehm do you really want to know?
Jag signalerade ett “ja” med mina ögon och nickade även på huvudet.
I wrote my song about my girlfriend who still lives in my homecountry Ireland.
Somebody's Heartbreak - del 1
Det var 10 minuter kvar tills bussen skulle gå och jag hade knappt ätit frukost än. Jag gick upp klockan halv 6 bara för att jag skulle vara säker på att jag skulle hinna med att fixa till mig. Det är ju trots allt första skoldagen efter sommarlovet.
"Nu får du vara nöjd" sa jag till mig själv och lade ifrån mig mascaran jag använt i över 5 minuter. Jag sprang ner för trappan, fyllde en termos med hemmabrygt starbucks kaffe, snodde min lillebrors smörgås han inte hade börjat äta på, tog min väska och stormade ut genom dörren. När jag kom fram till busshållsplatsen stod bussen redan och väntade på mig. Jag tackade vänligt busschauffören som väntat och sedan satte jag mig bredvid en softmore elev.
Under resan till skolan lyssnade jag på några hits från 80 talet och åt min brors macka med way to much smör på. När maskinerna lade av förstod jag att vi var framme. Första dagen, senior year på Stoneville Alabama high school of music and art.
Jag gick emot dörrarna när jag såg Harry vid parkeringen. Jag var tvungen att säga hej och fråga om hans nya bil.
"Hi Harry, where did you get all the money from?"
"Hey Sherrie, Well I've been saving under the summer. This car is awesome, want to take a ride someday?"
"Sure I'd love to".
Harry fixade till sitt lockiga hår med händerna och följde sedan med mig mot dörrarna.
Allt såg sig likt ut. Alla skåpen var fortfarande klottrade med samma klotter som innan sommaren, alla skyltarna på klassrumsdörrarna hängde fortfarande snett och alla pepsi flaskor man kunde köpa i cafeterian låg som valigt överallt i korridoren. Jag och Harry har haft skåp bredvid varandra sedan freshman year. Det är på den vägen vi blivit så bra kompisar. När jag öppnade mitt skåp så föll det ur en liten rosa lapp som sa "welcome back". Jag log en sekund åt lappen och kastade den sedan i papperskorgen precis bredvid.
"Sherrie" hörde jag två flickröster skrika. Jag vände mig om och såg att det var mina vänner Emily och Kourtney. Emily hade färgat sitt hår brunt sedan jag träffade henne senast och Kourtney hade genomfört en läppförstorning.
Med deras 14cm höga klackskor började de närma sig mig och Harry.
"It's so good to see you" sa Kourtney medans hon böjde sig ner för att ge mig en kram. Hon var redan längre än mig utan skor, och nu med dessa 14cm blev hon betydligt längre.
Harry hade alltid tyckt att Emily och Kourtney varit lite små irriterande och pratar därför gärna inte med dem mer än när han var tvungen, så därför försökte han gömma sig i sitt skåp medans Emily och Kourtney stod och babblade nonstop om hur deras sommar hade varit.
När klockan ringde till första lektionen tog jag sällskap med Harry och lämnade Kourtney och Emily som ändå skulle ha en make out scene med sina pojkvänner Zayn och Liam som kom förbi....
Min och Harrys första lektion var musik. Vi båda älskade våra två musiktimmar vi hade fyra gånger i veckan. Att få skriva låtar och spela instrument är det bästa vi vet. Jag brukar spela piano och Harry gitarr.
Harry tog tag i handtaget till musikklassrummet och höll upp dörren för mig. Jag neg lite små fånigt åt honom och lade sedan märke till att vår musiklärare hade möblerat om i rummet. Jag kollade runt i klassrummet och letade efter en ledig stol jag kunde sitta på. Jag satte mig vid ett litet bord mitt i klassrummet där det fanns två lediga stolar. En till mig och en till Harry.
Lektionen började och vår musiklärare Mr. Adkins gav oss instruktioner till att skriva en låt om något vi varit med om under sommaren. Jag visste precis vad jag skulle skriva om. I början av sommaren när jag var ute och campade träffade jag den mest underbara killen jag någonsin träffat. Han var jätte trevlig och var ifrån Irland. Han berättade massa historier därifrån och när han skulle åka hem till sitt hemland ville jag verkligen följa med. Men självklart fick jag inte för mamma och pappa.
Jag tog ett papper med några notrader på och frågade Harry om han kunde spela ett G. Han tog glatt upp gitarren och spelade ackordet G för mig men jag kunde inte höra det för killarna bakom mig pratade och skrattade så otroligt högt.
Jag vände mig om och sa:
"Excuse me, I'm trying to write a song over here so can you guys please be quiet?"
Killen som satt rygg emot rygg med mig vände sig om mot mig för att säga något tillbaka men hejdade sig. Jag blev helt borta när jag mötte hans bebisblåa ögon. Jag hade sett dem förr.
"I'm sorry but do I know you?" frågade jag.
Jag såg att killen kände igen mig med.
"Sherrie?" sa han funderande men samtidigt glatt till mig.
Jag kände igen den accenten. Det här är inte sant. Drömmer jag nu?
"It's Niall, Niall from Ireland, we moved here last month".
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var mållös. Harry försökte ta tillbaka min uppmärksamhet som Niall hade tagit ifrån honom på bara några sekunder. Men jag var borta. Totalt.
Ja det var första delen på min Novell jag kommer publicera varje tisdag!