Det var 10 minuter kvar tills bussen skulle gå och jag hade knappt ätit frukost än. Jag gick upp klockan halv 6 bara för att jag skulle vara säker på att jag skulle hinna med att fixa till mig. Det är ju trots allt första skoldagen efter sommarlovet.

"Nu får du vara nöjd" sa jag till mig själv och lade ifrån mig mascaran jag använt i över 5 minuter. Jag sprang ner för trappan, fyllde en termos med hemmabrygt starbucks kaffe, snodde min lillebrors smörgås han inte hade börjat äta på, tog min väska och stormade ut genom dörren. När jag kom fram till busshållsplatsen stod bussen redan och väntade på mig. Jag tackade vänligt busschauffören som väntat och sedan satte jag mig bredvid en softmore elev.

Under resan till skolan lyssnade jag på några hits från 80 talet och åt min brors macka med way to much smör på. När maskinerna lade av förstod jag att vi var framme. Första dagen, senior year på Stoneville Alabama high school of music and art.

Jag gick emot dörrarna när jag såg Harry vid parkeringen. Jag var tvungen att säga hej och fråga om hans nya bil.

"Hi Harry, where did you get all the money from?"

"Hey Sherrie, Well I've been saving under the summer. This car is awesome, want to take a ride someday?"

"Sure I'd love to".

Harry fixade till sitt lockiga hår med händerna och följde sedan med mig mot dörrarna.

Allt såg sig likt ut. Alla skåpen var fortfarande klottrade med samma klotter som innan sommaren, alla skyltarna på klassrumsdörrarna hängde fortfarande snett och alla pepsi flaskor man kunde köpa i cafeterian låg som valigt överallt i korridoren. Jag och Harry har haft skåp bredvid varandra sedan freshman year. Det är på den vägen vi blivit så bra kompisar. När jag öppnade mitt skåp så föll det ur en liten rosa lapp som sa "welcome back". Jag log en sekund åt lappen och kastade den sedan i papperskorgen precis bredvid.

"Sherrie" hörde jag två flickröster skrika. Jag vände mig om och såg att det var mina vänner Emily och Kourtney. Emily hade färgat sitt hår brunt sedan jag träffade henne senast och Kourtney hade genomfört en läppförstorning.

Med deras 14cm höga klackskor började de närma sig mig och Harry.

"It's so good to see you" sa Kourtney medans hon böjde sig ner för att ge mig en kram. Hon var redan längre än mig utan skor, och nu med dessa 14cm blev hon betydligt längre.

Harry hade alltid tyckt att Emily och Kourtney varit lite små irriterande och pratar därför gärna inte med dem mer än när han var tvungen, så därför försökte han gömma sig i sitt skåp medans Emily och Kourtney stod och babblade nonstop om hur deras sommar hade varit.

När klockan ringde till första lektionen tog jag sällskap med Harry och lämnade Kourtney och Emily som ändå skulle ha en make out scene med sina pojkvänner Zayn och Liam som kom förbi....

Min och Harrys första lektion var musik. Vi båda älskade våra två musiktimmar vi hade fyra gånger i veckan. Att få skriva låtar och spela instrument är det bästa vi vet. Jag brukar spela piano och Harry gitarr.

Harry tog tag i handtaget till musikklassrummet och höll upp dörren för mig. Jag neg lite små fånigt åt honom och lade sedan märke till att vår musiklärare hade möblerat om i rummet. Jag kollade runt i klassrummet och letade efter en ledig stol jag kunde sitta på. Jag satte mig vid ett litet bord mitt i klassrummet där det fanns två lediga stolar. En till mig och en till Harry.

Lektionen började och vår musiklärare Mr. Adkins gav oss instruktioner till att skriva en låt om något vi varit med om under sommaren. Jag visste precis vad jag skulle skriva om. I början av sommaren när jag var ute och campade träffade jag den mest underbara killen jag någonsin träffat. Han var jätte trevlig och var ifrån Irland. Han berättade massa historier därifrån och när han skulle åka hem till sitt hemland ville jag verkligen följa med. Men självklart fick jag inte för mamma och pappa.

Jag tog ett papper med några notrader på och frågade Harry om han kunde spela ett G. Han tog glatt upp gitarren och spelade ackordet G för mig men jag kunde inte höra det för killarna bakom mig pratade och skrattade så otroligt högt.

Jag vände mig om och sa:

"Excuse me, I'm trying to write a song over here so can you guys please be quiet?"

Killen som satt rygg emot rygg med mig vände sig om mot mig för att säga något tillbaka men hejdade sig. Jag blev helt borta när jag mötte hans bebisblåa ögon. Jag hade sett dem förr.

"I'm sorry but do I know you?" frågade jag.

Jag såg att killen kände igen mig med.

"Sherrie?" sa han funderande men samtidigt glatt till mig.

Jag kände igen den accenten. Det här är inte sant. Drömmer jag nu?

"It's Niall, Niall from Ireland, we moved here last month".

Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var mållös. Harry försökte ta tillbaka min uppmärksamhet som Niall hade tagit ifrån honom på bara några sekunder. Men jag var borta. Totalt.