Förra veckan

Jag sprang iväg från brasan och in i skogen.

- Sherrie, ropade Harry och sprang efter mig.

När jag kommit en bit in i skogen och jag gett upp hoppet om att Harry skulle gå tillbaka till festen så stannade jag.

- Why is this happening to me, sa jag med en ledsen och arg röst.

Harry kramade om mig och försökte lugna ner mig.

- I’m sorry but can I please talk to Sherrie alone? Frågade en röst jag inte visste var i närheten. Niall’s röst.

Harry tittade på mig för att få reda på om jag tyckte det var okej eller inte. Jag nickade och sa att han kunde gå tillbaka till festen.

Harry vände sig om för att lämna skogen åt mig och Niall.

Niall’s perspektiv

Vad hade jag gett mig in i tänkte jag för mig själv. Vad skulle jag säga? Sherrie stod rakt framför mig med tårar i ögonen och jag skulle förklara mig.

-          What do you want, sa hon.

-          I just wanted to say that I’m sorry for hurting you, I didn’t mean to.

-          Well you did.

-          I know, but what do you want me to do, frågade jag.

-          Move back to Ireland and be with your girlfriend, svarade hon.

Det var ju inte jag som bad om att flytta till USA utan pappa fick ett jobb så vi var tvungna att flytta. Jag hade inget att emot att flytta tillbaka till Irland, men jag hade inte råd att åka tillbaka helt själv.

-          You know, I was thinking about visiting you in Ireland after you went home, I’m kind of glad I didn’t, sa Sherrie efter en minut av tystnad.

-          So I guess we can’t be friends then, sa jag.

-          Not really, fick jag till svar.

Jag fick en känsla av att samtalet var över nu, men vad hade förändrats? Ingenting. Hon var fortfarande arg på mig och jag själv kände mig fortfarande obekväm runt henne. Det kanske var bäst att säga sanningen.

-          Sherrie… fick jag fram innan jag hörde kvistar på marken bakom mig som knäcktes för att någon trampade på dem. Det var Harry.

-          I’m sorry, I just wanted to know if Sherrie was okay, sa han.

Varför ska han vara så väldigt skyddande? Han är alltid runt om kring henne och jag får en känsla av att han tror att han äger henne.

-          Well, I’m okay, I think we can go back to the house, sa hon.

Sherrie gick från trädet hon lutat sig mot de senaste fem minuterarna och tog Harrys arm så han kunde leda henne ut ur skogen. Jag kommer ihåg när jag gjorde det. Vi hade varit och fiskat mitt i natten som en spontan grej och när vi gått av båten så gick vi vilse och kom inte tillbaka till campingen förens klocka var fyra på morgonen.

Nu stod jag där, själv mitt ute i den mörka skogen och såg Harry gå iväg med Sherrie. Hon var så fin. Hennes hår och hennes blåa ögon. Harry lade sin arm över hennes axlar och hon lade sin arm runt hans bakre midja, så gick de tillsammans ifrån mig.

Liam’s perspektiv

Hon satt endast en meter ifrån mig. Skulle jag resa mig upp från stocken jag satt på och gå över och prata med henne? Sherrie’s fest hade varit igång i snart två timmar och varken hon eller Harry var här.

-          Hi, You´re name is Bella, right, sa jag som en startfrans för att inleda ett samtal med tjejen jag nyss upplevt min bästa kyss med.

-          Yes, I’m Bella.

-          I have not seen you around school before, sa jag.

-          I moved here from Sweden this year, parents and their work you know.. svarade hon.

Jag skrattade lite försiktigt och satte mig bredvid henne. Hon berättade om Sverige och sin uppväxt och jag berättade om Alabama och min uppväxt. Vi pratade i två hela timmar innan vi märkte att folk hade börjat lämna Sherrie’s trädgård.

-          Maybe we should go, sa Bella.

-          Maybe we should, but I would love to take you out to dinner sometime, fick jag ur mig.

Jag var nervös inför hennes svar. Tänk om hon skulle säga nej.

-          I’d love to, sa hon och gick mot vägen för att ta bussen hem.

-          YES, sa jag tyst för mig själv och gick mot Sherrie’s hus för att se om hon var där så jag kunde säga hej då.

Harry’s perspektiv

Sherrie grät på min axel. Hon tänkte säkert på massa minnen som hon och Niall skapat. Jag var glad att Niall hade en flickvän så att han inte kunde ta Sherrie ifrån mig, men på något sätt verkar det som att han har det i alla fall. Han är allt Sherrie tänker på. Hur mycket jag än avskyr det så känns det så bra när hon ligger i min famn, att hon litar på mig och känner sig trygg med mig.

-          I’m sorry, do you want me to get you a new shirt? Sa hon när hon satte sig upp och torkade bort sina tårar.

-          No it’s okay.

Vi hade varit inne i Sherrie hus i några timmar nu och vi hade ingen anning om festen fortfarande var igång på bakgården. Vi brydde oss inte riktigt heller.

-          Do you want me to make you some coffee or tea? Frågade jag Sherrie.

-          A cup of tea would be nice, svarade hon med ett leende hon försökte få fram.

Jag reste mig från soffan vi legat i och gick mot köket. Jag visste vart allt fanns så det var bara att sätta igång och koka upp lite vatten.

När teet var färdigt gick jag ut till vardagsrummet igen för att ge det till Sherrie. Jag ställde det på bordet framför och sen satte jag mig bredvid henne.

-          Harry, sa hon till mig.

-          Yes.

-          I’m really sorry about all this, I most be very annoying and I really don’t want to be, so I was wondering if maybe you and I could go on a trip someone, just you and me.

-          Sure, what do you have in mind? Svarade jag

-          I was thinking Los Angeles.

Jag blev chokad, jag trodde hon menade att vi skulle till hennes stuga i Tennessee eller något, men ända bort till Californien hade jag inte räknat med. Vad vill hon göra där?

-          I just booked two flight tickets so I hope you can tomorrow.

Jag kunde ju självklart inte saga nej. En resa till Los Angeles. Bara jag och Sherrie.