Tee   Watch   Nail stickers 

- And what are you doing here by the way?

- Well, I came to talk…. Startade Niall innan Harry kom ut från badrummet och välkomnade mig tillbaka.

Harry betedde sig annolunda.

- Are you okay Harry? Frågade jag.

-  Of c.. ehm....

Harry tittade ner i golvet. Han såg ledsen ut, eller i alla fall bekymrad.

Vad hade de gjort medan jag var borta? Vad gjorde ens Niall här? Varför betedde sig Harry så konstigt och hur blev han helt plötsligt ledsen?

Sherrie's perspektiv

- Harry, what’s wrong, frågade jag och tog tag i hans svaga lena hand.

Harry fortsatte att titta ner i golvet.

- I just can’t take it anymore. Sherrie, I’ve been in love with you since I first saw you 3 years ago but I didn’t want to say anything cause I didn’t want to ruin out friendship. I tried to be nice to Niall but inside it is killin’ me.

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Harry stod rakt framför mig och erkände sina känslor och Niall satt i soffan en meter ifrån och lyssnade. Jag såg att han också ville säga något, men han tvekade.

- What are you even doing here? Frågade Harry Niall.

Niall tog ett djupt andetag och reste sig från soffan och gick fram till mig.

- Sherrie, I lied to you. I don’t have a girlfriend, and I never did, sa han och tittade mig djupt in i ögonen.

Harry’s panna rynkade sig.

- You see, I didn’t move to Alabama because by dad got a job, it was me who forced my him to move here so I could see you. Last summer was the best time of my life and I wanted to be with you forever, but when I saw you in school with Harry I thought you’d moved on and had gotten yourself a new boyfriend, so I made her up.

Jag ville inte leva mer. Jag orkade inte mer. Jag klarade inte av det mer.

- Sorry, I just need to be alone for awhile, sa jag och släppte Harry’s hand och Nialls blick för att stänga in mig i sovrummet.

Jag slängde mig på sängen och grät. Vad skulle jag ta mig till?

Efter en minut var kudden ett rent hav av tårar. Jag hörde inget prat utifrån vardagsrummet, vad skulle de ens prata om?

Det här var ingenting jag hade planerat. Niall var den bästa pojkvännen jag någonsin haft. Det gjorde ont i hela mig när han lämnade Alabama för Irland i somras. Jag minns alla våra stunder som att det var igår, men Harry har alltid funnits där för mig och han är den bästa vännen jag någonsin haft.

Jag hörde några svaga knackningar på sovrumsdörren. Dörren öppnades och det var Niall som stack in huvudet.

- Sherrie, I’m really sorry about all this. I just wanted you to know that I’m leaving now, maybe for Ireland but I’m not sure yet.

Jag satte mig upp i sängen och tittade på Niall.

Niall vände sig om och började sakta stänga igen dörren.

- Niall, sa jag hastigt.

- Yes, svarade han mjukt.

- Can I please have a hug? Frågade jag.

Niall’s ögon fylldes med vätska medan han gick de fyra stegen från dörren mot sängen. Han satte sig på sängens kant och riktade sin överkropp mot mig. Jag lutade mig mot honom och han kastade sina armar om mig. Det kändes precis som förr. Doften av hans Armani parfym och hans tajta grepp. Jag ville inte släppa taget och låta honom gå, men jag tror han kände sig obekväm. Han släppte taget om mig, tittade mig i ögonen och sa:

- I really wish you could stay in my arms forever, but Harry is better for you and I’m just a stupid liar who don’t deserve such a good girl as you.

Han reste sig upp och lämnade rummet.

Det kändes så tomt, som att en bit från min kropp försvunnit. 

En månad senare 

Jag tog fram nycklarna och låste upp dörren till min nya helt egna lägenhet. Lägenheten var liten men modern. Pappa hade redan betalat en firma att möblera ytan, så det var inget jag behövde handskas med du. Jag steg av planet från Alabama för 2 timmar sedan och kände mig redan som hemma här i Los Angeles. Lite ensam dock.

För tre veckor sedan fick jag ett samtal från Capitol Records som berättade att jag fått kontraktet. Jag hoppade upp och ner i minst 10 minuter innan jag började lugna mer mig.

Det första jag gjorde var att leta efter en lägenhet och jag hittade denna fina tvåa, tre kvarter ifrån Capitol Records byggnaden.

Harry hade jag inte pratat med sedan på flyget hem från LA för en månad sedan. Vad skulle jag ens säga till honom? Niall hade flyttat tillbaka till Irland  och jag själv skulle precis börja leva min dröm. Jag saknade dock Harry och önskade att han var här. Kanske var det inte så allvarligt som jag inbillade mig. Jag beslöt mig för att ringa honom.

Två långa signaler hördes innan Harry’s röst tog över.

- Hello, sa han.

- Hi it’s Sherrie, how are you, frågade jag lite mesigt.

- Kind of bored, and you?

- I’m in LA, and I miss you, would you maybe like to come over? Frågade jag och hoppades på att han skulle säga ja.

-  Well let’s see if you let me in, sa han med en finulig röst.

Jag förstod inte vad han pratade om men han hade lagt på luren så jag kunde inte fråga. Mina funderingar avbröts av tre lätta klackningar på dörren.

Jag rynkade pannan men öppnade dörren.

Det var Harry.

- How did you get here so fast, frågade jag överraskat och med ett leende.

- I wouldn’t let you leave me without saying goodbye, so I followed you, sa han.

Jag var glad att han var här med mig. Jag tog tag i hans hand och drog in honom i lägenheten.

Han tittade på mig, granskade mina grönblåa ögon, och jag hans.

Han följde sin vilja och förde sin hand mot min nacke, hans huvud närmade sig mitt, men han hejdade sig. Jag antog att han förstod vad han höll på med och ville nu inte sabba vänskapen en gång till. Men jag struntade i det nu. Jag knöt ihop mina händer bakom hans nacke och ställde mig på tå för att ens ha en chans att nå upp tills hans läppar. Harry förstod att jag godkände hans vilja, han förde sina händer ner till min rygg och drog in mig tätt. Våra läppar nuddades mjukt, tiden stod still. Allt som fanns i världen var bara jag och Harry. Min Harry.

Knit waistcoat   Dress   Cross necklace   Peace necklace 

Watch   Spike and tree bracelet   Ring   Nail stickers 

Jag hörde fotsteg närma sig och det rykte till i handtaget. Dörren öppnades.

Det var Harry som öppnade. Han såg helt nyvaken ut med täcket som täckte hans kropp.  

- Hi, can I talk to Sherrie? Fick jag fram.

- Niall? Frågade han och gnuggade sig om ögat.

- Ehm yeah.

- I don’t know where she is, I know she had something planned today but I can’t remember what it was, I have a little hangover but you can come in if you want, sa Harry.

Det kändes lite skumt att Harry bjöd in mig till deras hotellrum men det var väl bättre än att sitta i lobbyn helt själv.

Niall’s perspektiv

Jäklar vilket rum, tänkte jag för mig själv när Harry lät mig sitta i soffan framför den 52 tums stora TVn.

- I’ll be right back, sa Harry och gick mot sovrummet för att sätta på sig kläder.

Vardagsrummet var stort och öppet, det var utsikt över Venice beach och hela gågatan.

Jag lutade mig lite för att få en uppfattning om hur sovrummet såg ut. Jag såg bara ena halvan av en dubbelsäng men jag var ändå säker på att det var en dubbelsäng. Badrummet låg en meter ifrån sängen och det hängde en stor tavla som livade upp hela väggen.

Jag lutade mig bakåt mot soffans ryggstöd och tog ett djupt andetag.

- So what are you doing in LA, frågade Harry medan han gick emot fåtöljen mitt emot mig.

Han hade tagit på sig en svart t-shirt med vitt tryck och ett par blå kortbyxor som gick ned till knäna.

- Well, I just wanted to check out the city, ljög jag.

Harry var verkligen inte sig själv. Han skulle aldrig ha sagt ett ord till mig efter allt Sherrie drama. Jag såg ju att även han gillade henne. Han dolde det inte speciellt bra. Han sa ju att han var lite bakfull men efter min egen erfarenhet brukade jag bara må lite dåligt, jag var ju inte omedveten som när jag väl var full. Harry kanske var annorlunda.

Harry fortsatte att vara trevlig och frågade frågor som jag svarade på, klumpen i magen började sakta släppa.

Efter 20 minuter av kommunikation så ringde Harry’s iPhone från sovrummet. Han bad om ursäkt och sprang mot sovrummet för att inte missa samtalet.

- Hi Sherrie, sa han.

Klumpen kom tillbaka. Hon ringde säkert för att säga att hon var på väg hem.

- Sherrie will be here in 5 minutes, sa Harry med ett leende när han kom tillbaka från samtalet i sovrummet.

Sherrie’s perspektiv

Jag var riktigt nöjd med min insats denna förmiddag. Producenterna var trevliga och gillade mina tre låtar jag spelade för dem.

Jag har en bra känsla över det här skrivkontraktet. De skulle ringa om en vecka och berätta beskedet.

Jag gick igenom dörrarna till hotellet och gick in i hissen som tog mig till sjätte våningen där vårt rum låg. På telefon lät Harry glad så min oro angående att han skulle vara sur på mig släppte.

Jag stoppade in nyckelkortet i dörren och väntade tills jag hörde det lilla pipet innan jag öppnade.

Jag blev bländad av solens ljus som sken utanför fönstret.

- I’m back, sa jag medan jag stängde dörren och tog av mig skorna.

Jag gick igenom hallen mot vardagsrummet och fick se något jag inte hade förväntat mig.

Det var inte alls Harry som satt och kollade på TV. Det var Niall.

- Ehm, where is Harry? Stammade jag fram.

- He is in the bathroom, fick jag till svar från Niall.

- And what are you doing here by the way?

- Well, I came to talk…. Startade Niall innan Harry kom ut från badrummet och välkomnade mig tillbaka.

Harry betedde sig annolunda.

- Are you okay Harry? Frågade jag.

-  Of c.. ehm....

Harry tittade ner i golvet. Han såg ledsen ut, eller i alla fall bekymrad.

Vad hade de gjort medan jag var borta? Vad gjorde ens Niall här? Varför betedde sig Harry så konstigt och hur blev han helt plötsligt ledsen?

Ni får ursäkta mig för en rätt kort och ohändelsebar del men pågrund av min resa så har jag inte kunnat lägga ner så speciellt mycket tid på novellen den här gången.

Vest  Dress 

Jacket   Jeans   Necklace 

(skorna är ju sedan länge tyvärr slutsålda och tröjan har jag inte hittat än)

Hon håller upp dessa byxor

Jag sträckte mig efter min iPhone som laddade på golvet för att gå in på facebook.

Harry Styles

Life is a party in LA

Harrys status gjorde att min panna rynkade sig, tills jag såg bilden han hade lagt upp.

Det var en bild på honom och Sherrie inne på någon klubb. Sherrie höll i en drink och formade sina läppar till en pussmun emot kameran medan Harry kysste henne på kinden.

Var det i Los Angeles de höll hus? Vad tusan gjorde dem där?

Jag kunde absolut inte sova nu, jag ville inte gå igenom facebook heller, så vad skulle jag göra?

Jag kände bara ilska i hela kroppen. Harry var med min tjej. Jag klarade inte av det längre.

Kourtney’s perspektiv

Jag vaknade upp i en säng som inte var min. Väggarna var bekanta men jag kunde inte pussla ihop var jag befann mig.

Jag sträckte handen mot bordet intill för att få tag på min telefon när jag välte ned något som gick sönder. En flaska. Jag blinkade några gånger för att få vätska i ögonen till att se bättre.

Det var en spritflaska. Jag har inget minne av att jag drack något igår.

Siffrorna på telefonen visade att klockan var 11.23. Jag orkade inte resa mig upp, så jag sjönk tillbaka, jag gosade ner mig i täcket när plötsligt en famn sög in mig.

Jag var tydligen inte ensam i den främmande sängen.

Jag rullade lite åt min vänster för att se vem det var.

- Liam? Fick jag ur mig.

Jag fick ingen respons men jag var säker på att det var han. Jag kände igen hans händer, hans andetag och hans hår.

Jag började tänka, jag ansträngde mig. Vad hände egentligen igår?

Jag tittade upp i det vita taket i flera minuter innan jag fick svar på min fråga. Jag började svagt minnas. Det var en annan tjej med Liam när jag gick in i honom på Ala grillen. Bella.

- Liam, wake up, sa jag och knuffade till honom.

Liam försökte öppna ögonen och vakna till liv.

- Good morning Kourtney, sa han med sin mörka morgonröst.

- What did you do out with Bella last night? Frågade jag ilsket.

Jag såg att Liam inte ville prata om det. Han vände huvudet ifrån mig och tittade istället ut genom fönstret. Solen sken och en fjäril flög emot rutan.

- Liam!

- We were just eating, svarade han.

-  Don’t you want to be with me anymore? Do you want to be with Bella instead? frågade jag med en sorgsen ton.

Liam gav mig äntligen hans uppmärksamhet. Han rullade tätt intill mig och lade sin hand mot min kind.

- Of course, I love you Kourtney, I was drunk when I asked her out and I’m very sorry.

Jag hörde på hans röst att han var seriös och menade det han sa.

Jag kröp åter igen ner och kurade in mig i täcket och lade mitt huvud på Liam’s bröst.

Sherrie’s perspektiv

Min telefon vibrerade, det var mitt alarm som var ställt på klockan nio. Jag sträckte mig efter telefonen för att stänga av det. Solen sken genom fönstret och hotellrummet var varmt, minst 28 grader. Jag tvingade mig ur sängen och mötte min spegelbild. Hjälp vad jag såg ut. Jag var helt svart runt ögonen och hade läppstift runt hela munnen. Tydligen hade jag inte orkat rengöra mitt ansikte efter att vi kom hem från vårt festande.

Jag gick mot badrummet för att tvätta av mig.

Idag var dagen jag skulle träffa producenterna från Capitol Records för att diskutera ett eventuellt skivkontrakt. Det minsta jag kunde göra var att se fräsch och bra ut.

Harry sov fortfarande. Jag funderade över om jag skulle väcka honom eller inte. Han sa igår när vi gick mot klubben att han ville följa med men ville jag att han skulle göra det?

Efter nattens händelse på klubben hade stämningen mellan oss varit ganska stel. Harry erkände nästan rakt ut att han hade känslor för mig, men jag övertygade mig själv att skylla på alkoholen. Jag ville inte ha in något mer romantiskt drama i mitt liv just nu. Jag ville ha Harry som min bästa vän och jag ville verkligen ha det här skivkontraktet.

 Jag bestämde mig för att gå utan Harry. Han såg ändå ut att behöva sin skönhetssömn.

Jag satte på mig ett par ljusa jeansshorts och ett blått linne. Jag stoppade mobilen och några taxipengar i fickan och smög ut genom hotellrumsdörren.

Det var en jättefin dag ute. Jag viftade till mig en taxi och bad chauffören att köra till 1750 Vine Street där Capitol Records byggnaden låg.

Jag kände några fjärilar flyga runt i magen på mig, men det var det livet gick ut på. Jag var super taggad.

Niall’s perspektiv

Jag sprang upp för porttrappan och plingade på ringklockan flera gånger innan dörren öppnades.

- Niall? what are you doing here? Don’t you live in Ireland?

Så många frågor, jag hade inte tid att svara på dem.

- Hello Danny, yes I live in Ireland but can you please tell me where in LA Sherrie is? Frågade jag hastigt.

- Ehm I think she is staying at the Venice Plaza hotel with her friend Harry. Why are you asking? Frågade Sherrie’s pappa.

- Thank you, sa jag och sprang iväg som ett litet barn som sett ett spöke.

Det var dags att hoppa på planet till Los Angeles, det var dags att göra det rätta. Jag hade endast några 100 dollar och min iPhone med mig.

Planet lyfte och jag lutade mig bakåt och slappnade av.

När planet landade i LA var klockan lika mycket som när jag lämnade Alabama. Nu var det dags att leta upp Sherrie.

Jag hoppade in i en taxi och fick skjuts till Venice Plaza.

Receptionisten på hotellet var vänlig och hjälpte mig hitta till rummet jag sökte. Rum 649.

Dörren var målad i en vit nyans med guldiga konturer.

Det här hotellet såg ut att kosta miljoner. Hur kunde två tonåringar från Alabama utan jobb ha råd att stanna här?

Jag gick fram till dörren, tog ett djupt andetag och klackade på. Jag hoppades att ingen skulle öppna så att jag kunde sitta här utanför en stund och fundera om jag verkligen gjorde det rätta.

Jag hörde fotsteg närma sig och det rykte till i handtaget. Dörren öppnades.

Det var Harry som öppnade. Han såg helt nyvaken ut med täcket som täckte hans kropp.  

- Hi, can I talk to Sherrie? Fick jag fram.

- Niall? Frågade han och gnuggade sig om ögat.

- Ehm yeah.

- I don’t know where she is, I know she had something planned today but I can’t remember what it was, I have a little hangover but you can come in if you want, sa Harry.

Det kändes lite skumt att Harry bjöd in mig till deras hotellrum men det var väl bättre än att sitta i lobbyn helt själv.